Jag har en lapp i min plånbok. Ett fult utrivet blad ur ett häfte, skruttat mellan bankkoder och kundkort som jag återvänder till dagar då mörkret tar över världen, tar över mig. Ursprungligen var lappen slarviga anteckningar från en kurs i traumaterapi men jag behövde återvända till orden så ofta att det var smartare att dra bladet ur häftet än att släpa runt häftet i mitt liv.
Kursen hölls av två erfarna äldre israeler som hade jobbat med söndriga soldater från Mellanösterns alla krig men de hade också tröstat vid 9/11 i New York och plockat ihop förtvivlan i Thailands tsunami. De hade alltså sett det mesta och när de knöt ihop de två dagarna gjorde de det med följande ord:
”Människorna lever med tron att världen är logisk, förutsägbar och rättvis och att goda saker händer goda människor. Men farliga saker händer alla, när som helst och var som helst.”
Jag viker upp lappen och slätar ut den på mitt ben och läser raderna som ett mantra. Om och om igen. Tills min plats på jorden, i historien, i hela existensen åter blir tydlig. Tills världsordningen återvänder läser jag och så viker jag in den igen, mellan Plussa och Lindex.
Jag har verkligen funderat på varifrån jag har fått idén om att världen är rättvis och förutsägbar och att schysta typer får schysst bemötande men jag vet att den utgångspunkten gjort att jag inte har hunnit ducka de gånger livet golvat mig. Efteråt har jag ältat mina urusla reflexer och löjliga vilja att tro att kärleken övervinner allt. Den övervinner mycket men absolut inte allt. Förlåtelsen funkar med normalt funtat folk men det finns mörka människor. Mörka typer som är emotionella vampyrer. Svarta individer som står ovanför moralen och som silar sanningen mellan huggtänderna.
Ibland spräcker man bara ett ögonbryn och snorar näsblod mot skjortärmen men det är verkligt svårt att stiga upp i ringen om man är med om våld och övergrepp. Är man fysiskt nära en katastrof smäller den extra hårt. Är man personligt attackerad, som vid mobbning och våldtäkter, är traumat tyngre än vid bilolyckor och cancer. Värst av allt är när någon som står dig nära vill dig illa, gör dig illa. Gör något hemskt mot dina barn. Gjorde något hemskt mot dig när du var barn. Då går något verkligt viktigt sönder i människan.
Men när de söndriga människorna väl stiger över våra slitna trösklar måste vi behärska reflexen att snabbt föreslå en förklaring och ett förlåt. Vi är förpliktade att ordlöst bära deras smärta men i stället kanske byta ut förbönen om ondskan i världen mot en bön om ondskan next door, som narcissism, familjevåld, skilsmässokonflikter och pedofili. Vi ska också förbereda världen på att livet inte är rättvist men att ingen någonsin förtjänar kränkning. Vi ska erbjuda världen ett erkännande av mörkret men vi ska framförallt bjuda på ett högljutt orubbligt motstånd mot alla former av förtryck. Vi ska tända ljus.