Jag lever som bäst med en överhängande risk för att drabbas av mjölkstockning. Min bebis ska nämligen döpas nästa vecka. Va? frågar du dig säkert nu. Vad finns det för koppling mellan mjölkstockning och dop?
Mycket rimlig fråga. Rentav relevant. Fram till slutet av november förra året visste jag inte heller. Men nu vet jag. Den dag då mitt tredje barn föddes fick jag nämligen en broschyr på bb som informerade mig om att en kvinna som ammar mindre än vanligt kan drabbas av mjölkstockning. Och amma för lite kan man enligt broschyren göra till exempel inför ett dop.
Kyrkan får ju ofta bära skulden för allt möjligt, men att också mjölkstockning kan vara kyrkans fel var faktiskt helt nytt för mig. Jag vill inte vara kaxig nu. Men jag tror att jag kommer att klara mig utan mjölkstockning. För det är ju verkligen inte dopet i sig som kan orsaka problem utan stressen inför det, och min stressnivå inför det här dopet är lika låg som inför de andra barnens dop. Det är inte för att jag inte bryr mig – det är för att jag bryr mig helt otroligt mycket. När man står inför riktigt, riktigt stora dagar får inte riktigt, riktigt små detaljer komma i vägen.
Så vi kommer inte att baka ihjäl oss, dekorera ihjäl oss eller göra-snygga-inbjudningskort-ihjäl oss. Vi kommer inte heller den här gången att ha ett färgkodat, estetiskt tilltalande dop. Eventuellt slår vi på stort så att vi familjemedlemmar matchar varandra, men om jag känner oss rätt så misslyckas det den här gången också.
Om jag skulle försöka arrangera årets fest skulle jag säkert få mjölkstockning. Minst. Det är ju helt galet att konsumtionskrafterna i världen har fått oss att tro att nyblivna föräldrar plötsligt ska agera festfixare av rang. Som nybliven mamma är jag inte riktigt i form för att organisera partyn. En bra dag får jag på mig byxor, om vi säger så.
Samtidigt som jag har avsagt mig festfixaruppdraget ser jag så otroligt mycket fram emot dopet. Jag blir alldeles pirrig när jag tänker på den dagen. För det är något av det största som finns; att få bära fram vårt barn till dopet, inför den Gud som vi hoppas och tror så innerligt på.
Jesus sa att vi ska låta barnen komma till honom. Och nästa vecka är det lilla Hildes tur. Vi lägger henne i Jesu famn och ber tillsammans med församling, familj och vänner att hon ska vilja vara i den famnen.
Det finns nämligen ingen bättre famn.