Att åtminstone ha Härlig är jorden att ta till

Många gånger sedan dess har jag tänkt på att de allra flesta av oss bär Härlig är jorden med sig. Att vi också är många som bär Gud som haver eller Fader vår någonstans, och att det kan komma ögonblick när vi eller någon intill oss plötsligt behöver dem mer än vi någonsin väntat oss.

Varje gång jag hör någon ifrågasätta psalmsången i skolan eller konfirmanderna som deltar i sin konfirmandundervisning till synes mest för att kompisarna gör det tänker jag på den där sommarkvällen. De där allra mest kända psalmerna och bönerna är en sorts religiös allmänbildning som man kan tro på eller förkasta – men någonstans behöver man ändå ha dem. Om inte annat för att det kan komma tillfällen när inget annat finns att ta till.

Det finns en rätt att få känna till det religiösa allmängodset och att veta vad det står för. Så att valet finns att stämma in i Härlig är jorden om man känner att åtminstone det är någon sorts utväg. Och också för att man bara kan välja bort det man känner till. Hur mycket val har man om Härlig är jorden bara klingar vagt bekant?