Den processen pågår fortfarande. Det har inte varit helt enkelt att hitta en fungerande arbetsfördelning mellan domkapitlets tjänstemän och de förtroendevalda. Balansgången är inte något som figurerat enbart i Borgå stift. Samma ambivalenta hållning till stiftsfullmäktige finns i de andra stiften, där det är svårt att foga in stiftsfullmäktige i beslutsmatriserna. I viss mån handlar det om en naturlig spänning mellan tjänstemän och förtroendevalda, något som tar sig uttryck i en rapport från den arbetsgrupp som biskopsmötet tillsatt för att utreda stiftsförvaltningen. Där sägs det bland annat att stiftsfullmäktiges mandat att inrätta och dra in tjänster i praktiken är bundet till huruvida stiftet har fått pengar från centralfonden för desamma. Organet anses också vara överdimensionerat och kostnaderna för reformen blev större än det var tänkt. ”Verksamheten har drag av skendemokrati. Stiftsfullmäktige har inga uppgifter som inte sköts av någon annan instans i kyrkan. Det har vållat frustration i fullmäktiges arbete.” I genomgången av strukturerna har biskopsmötets arbetsgrupp resolut dragit slutsatsen att rekommendera att stiftsfullmäktige avskaffas och ersätts med ett frivilligt organ av diskuterande och rådgivande karaktär. Ledamöterna skulle vara färre, men i gengäld skulle domkapitlet utökas med ännu en lekmannamedlem.
Det kan verka bryskt, ändå får man tro och hoppas att intentionerna är goda. I utlåtandet efterlyses nämligen ett stiftsorgan, om det då ska heta fullmäktige eller inte, som avspeglar församlingarnas behov. Idealet är ett stiftsfullmäktige som ”för fram nya idéer och behandlar strategiska mål”.
Men ingenting hindrar väl att de nyinvalda i Borgå stift gör det redan nu? De kommer att föra diskussioner om verksamheten tillsammans med domkapitlets tjänstemän. Om bara viljan och geisten finns har de alla nycklar i sin hand.
En intressant detalj är förövrigt att Borgå stiftsfullmäktige varit duktigast i klassen med att föra fram initiativ till kyrkomötet. Djupt i botten ekar motionerna från Ungdomens Kyrkodagar. Vi är vana att få höras, vana att jobba så. Det visar att den här sortens demokratibygge i kyrkan inte är onödigt och bortkastade mötestimmar och pengar.
Stiftsfullmäktige har en uppgift – att ta hand om vårt stift! Släpp därför det regionala marrandet och revirtänket. Vi behöver er, och den viktiga väv av samarbete, insyn och övervakning ni ska jobba på de närmsta fyra åren.