Jag minns inte var jag befann mig när jag fick höra att Kennedy blivit mördad. I november 1963 var jag knappt fem år gammal.
Jag hörde att Kekkonen avgått 1982 då jag körde bil längs Gräsviksgatan i Helsingfors. Att han dött läste jag på kvälltidningarnas löpsedlar på Storalånggatan i Vasa.
På jobbet i Nykarleby var jag när kollegan kom till jobbet och berättade att hans hemkyrka Pedersöre brunnit i juni 1985.
Att Palme blev mördad hörde jag på radion i min blivande frus studielägenhet i Vasa 1986. Jag lyfte upp radion för jag trodde det var nåt fel på den.
Estoniakatastrofen 1997 hörde jag om på morgonmötet på jobbet i Jakobstad. Den 11 september 2001 var det teven på jobbet som förmedlade de första bilderna.
Om bomben på Storgatan i Jakobstad 1999 hörde jag i bilen på riksväg 8 medan vi passerade Kovjoki. Om tsunamin 2006 hörde jag också om i bilen, denna gång var jag på Jakobsgatan i Jakobstad.
Det mesta av det här hände före Internet och de snabba nyheternas tid. Nu är nyhetsbruset så nära inpå oss att jag sällan kommer ihåg var jag befunnit mig när jag hört om en stor nyhet. För sannolikt satt jag vid datorn i mitt arbetsrum.