Hemsemester

Om jag gjort mina resor i hobbitstil, det vill säga endast under ytterst tvingande omständigheter, hade jag nog aldrig lämnat landet. Jag säger inte att alla resor varit endast för nöjes skull, men få har varit absolut nödvändiga.

Och visst är det bra att kravla sig upp ur myllan emellanåt och möta grannens blick som omväxling. Utmana lokalsinnet med nya adresser och vricka tungan på obekanta diftonger. Men jag tycker att vi reser för mycket i dag. Resor har blivit en statussymbol som man förväntas prestera med jämna mellanrum. Senast efter en längre semester förväntar sig både kolleger och släktingar något mer än rapport från hängmattan.

”Staycation” är att semestra på hemorten, att ta en hemsemester. Begreppet myntades i USA under senaste lågkonjunktur och kan säkert snart komma i återanvändning.

Personligen tycker jag vi kan skippa den negativa undertonen av finanskris och istället ge hemsemestern både miljöstämpel och bonus för de icke-existerande resdagarna. Men jag har å andra sidan alltid varit mera hobbit än älva.