Synlig symbol alltmer utsatt?

07.04.2016
Ylivieska kyrka är ingen nyhet längre. Det allmänna intresset har falnat nästan lika snabbt som de förkolnade resterna efter 1700-talskyrkan som brann ner nu i påsk.

För Ylivieskaborna är förlusten och sorgen fortfarande lika påtaglig och svidande. Länge kommer de att haja till varje gång de passerar den plats där deras kyrka borde ha stått. Decennier efter det här kommer ortsbor att minnas den där särskilda kvällen, och kunna klä sorgen i ord, på samma sätt som de bromarvbor som beskriver förlusten av sin träkyrka i veckans KP.


Det är också uppenbart att församlingsmedlemmar på andra orter med ens sneglar med en nyvaknad oro på sin egen kyrka. Hur väl är den skyddad ifall att någon skulle komma på tanken? Och varför skulle någon göra det?

Frågorna som bottnar i oro är de mest oroväckande ur ett större perspektiv. När det gäller den anlagda kyrkbranden i Ylivieska finns det uppenbarligen många tragiska personliga ingredienser i bakgrunden. Samtidigt är det oundvikligt så att kyrkan –kyrkobyggnaden – i dagens samhälle är en av de få, mycket tydliga symbolerna för ett kollektiv. Som sådan kan den bli måltavla för en aggression och vrede som i värsta fall blir konkret. Det är den här tanken som får kyrkfolket att tveka när de tillfrågas om hur de skyddat sin kyrka. Att den tanken dyker upp är också ett utslag av de nya och skrämmande uttrycken i en mer polariserad finländsk vardag. Oron är ett sorgligt vittnesbörd om att det är något väldigt snett med tilliten i vår kultur.

Inför årsskiftet i fjol visade T-Medias förtroendegallup bland drygt tre tusen finländare att kyrkan var den institution som ökat mest i förtroende. Samtidigt hade riksdag, politiska partier, medier, domstolar och arbetsmarknadsorganisationer tappat åtminstone en del av medborgarnas förtroende: kort sagt, alla de instanser som är grundstenar för vår demokrati.

Den rätlinjiga, och enkla, tolkningen är att kyrkan har skött sig bra. Men fullt så enkelt är det knappast. Förtroendesvackorna och -svängningarna är ännu tydligare ett utslag av den allmänna osäkerhet och oro som råder. Arbetslöshet, ekonomisk nedgång och den migration som hittat hit som följd av krigshärdar på annat håll leder till besvikelse över de starka institutionernas oförmåga att hantera dem.


Men de förväntansfulla blickarna mot kyrkan kan lika hastigt förbytas i hätskhet när den inte motsvarar det man tänkt. Det har ärkebiskop Kari Mäkinen upprepade gånger fått erfara, nu senast i det något luddiga uttalandet om kyrkoasyl.

Synlighet och genomskinlighet har varit kodord i det öppna samhället hittills. Ingen grupp, vare sig det gäller kristna eller andra, ska behöva vara ängslig för att synas för bra, vare sig i gatubilden eller stolt tronande på en historisk kyrkbacke.

May Wikström
– Om jag får någon att skratta kan det vara jättevärdefullt. Jag har alltid tänkt att min själ går i moll, säger Anne Hietanen.

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00
Att försöka vara religiös – det är ingen idé, tänker Nina Åström.

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00
78-årige Donald Trump är med en klar marginal favorit i kyrkosamfund som våra – dominerande vita, protestantiska kyrkor.

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00
Eva Ahl-Waris är präst i Agricola svenska församling.

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Kyrkoherdetjänsten i Larsmo på orten har lediganslagits men har inte lockat några sökande.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

Med hjälp av sånger och böcker förmedlar Jonas och Malin Forsblom påskens budskap till barnen Johannes och Emma. 

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16
Frivilliga från Pargas IF får kundens köplista av församlingen, sedan packar de ner varorna och kör dem till rätt adress.

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55
Även om vissa av novellerna är skrivna i jagform är de inte självbiografiska. ”Jag har skapat ett fiktionaliserat jag”, säger Axel Åhman.

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12