Ritualen med att shoppa inför skolstarten, förknippad med en förväntan inför det nya, har jag ofta sett fram emot redan i juli. I början var huvudattraktionen kanske ny ryggsäck och nya kläder; senare kalendern, häftet och pennorna.
Det tomma, rena häftet som ska fyllas med snygga och strukturerade anteckningar signalerar verkligen nystart. Men visst är lyckan som förknippas med det nya i det här fallet ganska kortvarig. Snabbt fylls de tomma sidorna med språkförvirrade kråkfötter i blyerts och ett antal oinspirerade teckningar.
Jag tänker att ett nytt häfte kanske hjälper mig ta tag i september full av energi och förväntan, men att det som kommer förgylla den slaskiga novembervardagen är något helt annat: kanske en ny eller nygammal hobby, kanske att börja träna regelbundet igen. Det som betyder mest för mig är vännerna som återvänder från semestrar och jobb, gudstjänstgemenskapen som återförenas. Det är det invanda och trygga, kryddat med en ny upplevelse här och där, som får mig att orka genom november.
Men visst tänker jag hålla fast vid mitt skolstartsnöje ännu en höst eller två. Alldeles snart kommer ju höstarna föra med sig något helt annat än en ny skolstart och ett nytt häfte.
