Politiska Bembölehistorier har global klangbotten. Storbritanniens nuvarande utrikesministern Boris Johnson lyfte som Brysselkorrespondent driften med EU:s regelverk till en alldeles egen genre. För de miljoner britter som exponerats för bilden av EU som ”några gubbar i Bryssel som skapar idiotiska regler och tar våra pengar” var det inte svårt att välja sida – men det är fel att därför säga att folk röstar fel.
I de anglosaxiska länderna har inkomst- och förmögenhetsskillnaderna ökat enormt på trettio år. Inom EU ligger Storbritannien i topp. Den rikaste procenten har ökat sin andel av landets inkomster till tretton procent av lönekakan samtidigt som låginkomsttagarnas andel minskar. Det finns fullgoda politiska motiv att försöka stoppa det man upplever som ett elitprojekt när man erbjuds chansen att säga nej.
Folk röstar inte fel. Det är folkomröstningar som är fel, säger författaren Göran Rosenberg. Demokrati är inte bara att fatta majoritetsbeslut. Det är också en fråga om makt och ansvar. I en folkomröstning är kopplingen mellan beslut och ansvar upphävd.
Alla fungerande demokratier beaktar det här. Också Storbritanniens omröstning var rådgivande. Men i praktiken upplevs den som bindande. Det finns en drift att se folkomröstningar som en form av högre demokrati. Vilket enligt Rosenberg är ett allvarligt fel.
Britterna har – liksom övriga EU-medlemmar – alla möjligheter att rösta fram en regering med Brexit på agendan. De är inte beroende en taktisk felbedömning av sin premiärminister som med en folkomröstning ville ta vinden ur seglen på oppositionen i sitt eget parti.
Vi lever i en värld med en allt mer växande klyfta mellan det som den nationella demokratin kan påverka och den globala verkligheten. För att kunna tackla det här måste man våga ge avkall på den nationella självbestämmanderätten via någonting som liknar EU. Eller kanske just EU.
Norge har två gånger sagt nej till EU-medlemskap. I dag implementeras kanske 80 procent av EU-direktiven i det norska samhället utan att norska politiker kan påverka innehållet. Det säger mer om kvaliteten i EU-direktiven än om det förträffliga att i låta folk säga ett enstavigt ja eller nej.
Det finns de som kräver folkomröstning både om EU, om euron och om medlemskap i Nato. Med Rosenbergs ord: Folkomröstningar är ett slag i magen på den representativa demokratin. Den enda formen av demokrati vi sett fungera.