Inför resan behöver jag vaccinera mig mot hepatit A. Vår finländska hälsovård har sedan jag var tre dagar gammal vaccinerat mig mot bland annat difteri, stelkramp och mässling. Det har tagit mig mer än tre decennier att komma till den dag när ett vaccin jag behöver kostar mig pengar.
Hittills har mitt finländska pass också varit en inträdesbiljett till varje land jag velat besöka. Som finländare kan jag resa till 156 olika länder utan att ansöka om visum före avresan. Ryssland råkar inte höra till dessa länder, och för att få passera gränsen måste jag på förhand bevisa att jag är en ordentlig typ som har en giltig reseförsäkring och inte utgör ett säkerhetshot. Det här är första gången som en annan nations myndigheter inte automatiskt litar på mig bara för att jag är finländare.
För mig är det nästan mera spännande än besvärligt att självklara saker plötsligt inte fungerar. Andra människor har tvingats växa upp till den här insikten betydligt tidigare, och då tänker jag inte bara på dem som backpackat sig genom Asien redan i tonåren.
Att födas till finländare är inte ett personligt val som jag gjort. Mitt finländska medborgarskap har gjort mig äckligt rik i den meningen att jag kan tycka det är lite spännande att behöva köpa vaccin, ansöka om visum och resa till ett land där jag inte kan läsa texten på skyltarna. För ganska många andra människor som inte heller fick välja var de föddes är motsvarande situation allt annat än en semesterresa.
