Det mer beskrivande svenska namnet, den pietistiska väckelserörelsen, fråntar tyvärr rörelsen något av dess särdrag. Herännäisyys eller de väckta stammar från den andliga väckelse som svepte över landet utifrån Paavo Ruotsalainens verksamhet i slutet av 1700- och början av 1800-talet. I fokus stod den personliga tron, men också en stark betoning på nåden och varenda människas litenhet inför Gud – något som i förlängningen också gav en medveten betoning av varje människas lika värde.
I modernt snitt är rörelsens teologi en unik sammansmältning av gamla traditioner och ett närmast postsekulärt tänkande. Samtidigt som sättet att hålla möte, seurat, med sina något sorgmodiga sånger känns nästintill gammalmodigt för de ovana, så betonas friheten, vikten av att inte döma andras synder och det höga taket bland skörtarna. Det resulterar i en stor brokighet, både i uttryck och liv.
Det icke-dogmatiska draget gör kanske att rörelsen är betydligt starkare och mäktigare i det kyrkliga livet i den evangelisk-lutherska än dess faktiska medlemsantal ger vid handen. Själva moderföreningen Herättäjäyhdistys har drygt 5 000 medlemmar, men ”lähinnä-körtti” (nästan-skörtare) utnämns muntert av en del som den största bland de inomkyrkliga väckelserna. Skrapar man på sympatierna hos kyrkliga påverkare, beslutsfattare, biskopar och tjänstemän så finns det många med sin hemvist just här.
Därför var biskop Tapio Luomas bibeltimme under dagarna en hälsosam påminnelse. Hela sommarmötet gick under devisen Kahden maan kansalainen (ung. Med hemvist i två länder) – efter en känd och älskad sång i rörelsen. Luoma talade om att sammanhang som de här alltid riskerar att bygga gränser gentemot dem som ställs utanför. Spänningen mellan innanför och utanför är en ständig utmaning för folkkyrkan och de krafter som verkar inom den. ”De med dubbla medborgarskap måste vara försiktiga med sina gränsdragningar”, hälsade biskopen. Jesus ansåg ju själv att ”den som inte är mot oss är för oss” när lärjungarna oroligt undrade över saken.
Den meningen rymmer en stor generositet. Det viktiga ska inte och får inte vara att oroligt bevaka vem som befinner sig på rätt sida om gränsstolparna eller inte.
Det urartar snabbt i en sjuka som kan leda till att det dubbla medborgarskapets folk glömmer att deras längtan till hemlandet himlen inte ska ta sig uttryck i att agera stränga skiljedomare mellan folk och folk här på jorden.