Traumat i tapeten

07.07.2016
De kommer alltid tillbaka, så här sommartid, de envisa drömmarna. Somliga roliga, de flesta mindre roliga. De senare, det vill säga mardrömmarna, återkommer år efter år, liksom mygg, fästingar och andra otrevligheter. Påflugna bilder som går långt tillbaka, till obehagligheter under barndomen som på ett dunkelt sätt var kopplade till vuxenvärlden och dess konflikter. Eller till svek jag själv gjort mig skyldig till, mot människor vars namn jag förträngt.

Kanske inte det man menar med arvssynd – men vilken är skillnaden, egentligen? Synder vi själva och släktled före oss har begått och som vi sömngångaraktigt upprepar, om och om igen. Och sedan bestraffas för i våra drömmar. Att drömmarna hör uttryckligen sommaren till beror ju på att vi just då ofta återvänder till barndomens landskap där uppväxttidens ångest är inristad i tapeter, tallar och strandstenar.

Mönstren varierar självfallet, men jag antar att ritualerna för väldigt många är ungefär desamma: stugan eller villan packas upp och fejas, båtar skrapas, möbler målas. Släktbesök, kaffekalas och muntra utfärder. Oro över läckande tak, skrangliga bryggor och gistnande verandagolv. Ilska över ständiga skyfall, besvärliga grannar och kliande myggbett. Listan kan med lätthet förlängas. Glädjeämnen och irritationsmoment i ungefär lika delar, och däremellan lakuner av lugn och loja dagar.

De sistnämnda är väl ovanligast numera, så rastlösa som vi har blivit. För det tar tid att varva ner och låta själen komma i kapp den frustande anden. Och allt svårare blir det, då vi ständigt ska vara uppkopplade och anträffbara för världen och våra vänner. Att bara göra ingenting och njuta av invanda stugrutiner, där vardagens oansenliga men oumbärliga göromål fyller dag efter dag – det inger tydligen de flesta ångest. Kanske av rädsla för de minnen och barndomsbilder som då gör sig påminda?

Men jag tror vi behöver dem; påminnelserna om att det mesta går igen, och att vi aldrig blir kvitt våra synder – varken våra egna eller deras som trampat stigarna före oss. Och just däri ligger kanske något av det viktigaste med sommaren; att växla ner till en tillvaro där det mesta påminner om tider som varit. Men också om hur allting förändras, både omkring oss och i oss själva. Jag sår och ansar, och ser hur det som växer följer min vilja – eller så inte. Jag ser hur släktled växer upp, och hur jag själv gradvis får acceptera att åldern tar ut sin rätt. Och glädjen i de årliga ritualerna kring gästböcker och fotoalbum; hur vi skrattar oss samman kring decennier av gemensamma minnen.

Långtifrån allt är skratt och smultron, förstås. Gamla konflikter och gångna oförrätter har en tendens att ploppa upp med en osviklig förmåga att förgifta stämningen. Men också de slipas småningom ner, likt strandhällar av vågors nötande. Själv inser jag roat att jag börjat försonas med mina drömmar. Men det har tagit sin tid, och väldigt många somrar.

Thomas Rosenberg

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09
Biskop Mari Leppänen förlorade försöket att rösta ut Sley och Kansanlähetys

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25
Anders och Iris beskriver hur all sorg är sorg, men vissa förluster är man mer eller mindre förberedd på.

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45
Biskop Bo-Göran Åstrand, Kyrkoherde Per Stenberg och planeringsgruppens ordförande Max-Olav Lassila öppnar upp kring Kyrkhelg Nord.

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56
Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor
vid Kyrkans central för det svenska arbetet.

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01
Christa har skrivit "Lilla förlustboken" och Sofias bok heter "Att resa sig efter ett fall".

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06
Efter många fina förslag från KP:s läsare (bland annat Boll-Görans) fastnade Borgå stifts lag ändå för namnet Ankdammen United.

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43
Om du vill delta i festligheterna vid Snoan, knappa in snoan.fi 
i webbläsaren och anmäl dig där. Alla är välkomna! hälsar 
Kalle Sällström.

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17
Idag minns Robin Nyman och Matti Aspvik hur de tänkte – men de tänker inte längre likadant.

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36
Christoffer Perret har blivit vald till ledare för Puls Helsingfors.

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57
Puls-mässan har varit Petrus församlings mest välbesökta gudstjänst.

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33
Laura Serell är präst i Jomala församling. Just nu ser hon fram emot vardagslunken och tid för stickning. Hennes tips: testa på att välsigna framför att baktala eller förbanna.

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00
Först ut är Jenny Airaksinen, barn- och ungdomsdiakon i Kyrkslätts svenska församling.

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09
Långsamt började ljuset gå upp för David Sandström att allt inte stod rätt till med församlingen.

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

Katarina Gäddnäs jordfäste sin egen pappa. Det var tungt men fint.

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00
Sofia Torvalds är redaktör.

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53
Tetiana och Oleksandr Pokas leder den ukrainska
församingsgemenskapen i Munsala.

Ukraina. Folket i Ukraina lider. De dödas, lämlästas och tvingas lämna sina hem. Familjerna är trasiga och lever under konstant tryck. Man vet inte vad nästa missil träffar. Pastor Oleksandr Pokas vill ändå inte jämföra det med Kristi lidande. Kristus är unik och hans lidande kan inte jämföras med någon persons eller nations, säger han. 6.4.2023 kl. 15:33
Kyrkoherde Mats Björklund tycker det är viktigt att en utredning görs så man vet vilka alternativ man har.

STRUKTUR. En utredning av församlingsstrukturen i Korsholm inleds i vår. – För att vi ska kunna säkerställa verksamhet i alla församlingar måste något göras, säger Mats Björklund som är kyrkoherde i Korsholms svenska församling. 5.4.2023 kl. 16:18

Åland. I Getakören är den yngsta sångaren fem år och de äldsta pensionärer, huvudsaken är att ha roligt – och kören dirigeras av rullstolsbrukaren Miina Fagerlund som dirigerar med ansiktet när armarna inte orkar. ”Graven är tom!” ska de sjunga triumferande i påsk. 5.4.2023 kl. 14:15