Tidigare har Turkiet närmat sig EU, som krävt reformer av landet som ett villkor för visumfriheten. I och med flyktingströmmen har konstellationerna vänt. Nu riskerar alla EU:s höga ideal hamna på soptippen i flyktingkrisens kölvatten.
Bland de krav som EU ställt men Turkiet ännu inte uppfyllt finns bland annat oberoende domstolar och pressfrihet. Erdoğan har låtit fängsla journalister som förolämpat honom. Den pågående grundlagsreformen kommer dessutom att minska parlamentarismen till förmån för ett renodlat presidentsystem.
Erdoğan strävar efter att förvandla Turkiet från den sekulära stat som landsfadern Mustafa Kemal Atatürk lade grunden för 1923 till en islamsk stat med sharialagar.
Erdoğan är inte nådig mot den som ställer sig upp mot honom. Det fick premiärminister Ahmet Davutoğlu erfara då han inte föll in i rollen som Erdoğans lydige undersåte. Då han motsatte sig att presidenten skulle få mera makt blev Davutoğlu ersatt av Erdoğantrogne Binali Yıldırım som premiärminister. Erdoğans budskap till Yıldırım är klart: gör som jag säger eller gå samma öde till mötes. Och Yıldırım gör som presidenten säger. Han har redan sagt att hans viktigaste uppgift är att se till att Erdoğan får mera makt.
Senaste vecka godkände parlamentet ändringar i grundlagen, ändringar som upphäver parlamentsledamöternas immunitet. Det betyder att parlamentsledamöterna i det kurdiska oppositionspartiet HDP riskerar åtal med stöd av landets terroristlagar.
I kläm sitter som vanligt de kristna och de andra icke-muslimska minoriteterna i landet. Erdoğan har slagit in på en konfrontationskurs mot dem. I mars lade hans administration beslag på sex kristna kyrkor i Diyarbakir i sydöstra Turkiet. I maj tvingades den ekumeniska patriarken Bartholomaios I att ställa in sitt planerade besök i Özlüc där han skulle återinviga en kyrka som renoverats. Erdoğans skyddsling, provinsguvernören Münir Karaloglu, förbjöd strax därefter att kyrkan öppnas på nytt.
De kristna hade stora förhoppningar på Davutoğlu. Förutom att han förhandlat om visumfriheten med EU har han också förhandlat med det ekumeniska patriarkatet av Konstantinopel om hur fördrivna kristna skulle kunna återvända till Turkiet. Men med den frågan är knappast längre aktuell.
Även om Turkiet genomfört reformerna som EU krävt – reformer som Yıldırım påstår att verkställts – tar landet ständigt nya steg bakåt på andra områden. Frågan är om man kan lita på Erdoğan. Han spelar nu ett högt spel med flyktingarna som insats. Utan dem hade Turkiet aldrig fått visumfrihet.