Brokigt men fungerande

15.09.2016
LEDARE. Den svenska församlingsgemenskapen Borgå stift fungerar inte trots sin brokighet. Den fungerar tack vare den, skriver May Wikström.

De senaste två veckorna har Församlingsförbundet och Fontana Media besökt prosterierna i Borgå stift. På varje ort har en lokal församling stått värd, och också bjudit in de omkringliggande församlingarna till material- och bokutställningen. För dem som var med blir det än en gång uppenbart hur stiftet på samma gång är både brokigt och helt. Det finns stora skillnader, allt från mängden deltagare i samlingarna, utrymmen, resurser, personal till det där ogripbara som kan kallas mentalitet eller kultur.

På ett ställe blir psalmsångskvällen en intim, humorkryddad tillställning. På ett annat är det rena psalmgalan, och folk strömmar till så att väggarna i stora salen får öppnas till nästa sal. När publiken klämmer i med den första nya psalmen i psalmtillägget Sång i Guds värld är det just den brusande sång man hört om, men mera sällan upplever. Ändå är ivern exakt densamma bland skaran på trettio personer som i den hundrafemtiohövdade. Så olika. Och alla ändå så bra.

Det är en insikt. Den svenska församlingsgemenskapen Borgå stift fungerar inte trots sin brokighet. Den fungerar tack vare den. Pulsen som slår är lokal. Det som är ändamålsenligt eller naturligt på ett ställe är det kanske inte på ett annat.

Det viktiga är att kyrkan är relevant på sin hem-ort. Den kan inte fungera som ett strömlinjeformat franchiseföretag. Samtidigt är församlingarna ändå djupt beroende av varandra, som svampkropparna av mycelet i marken. Utan olikheternas samhörighet blir också den enskilda församlingen svag och isolerad.

Därför är också tvärkontakterna viktiga. Det spelar roll att det finns kyrkliga gårdfarihandlare av det slag som stiftets förlag och intresseförening utgör. Det är viktigt att församlingarna sänder sina representanter och delegater till de gemensamma träffarna, vare sig det handlar om diakoni-dagar, Ungdomens Kyrkodagar eller stiftsdagar.
Det gemensamma stärker det lokala, och tvärtom. Därför är det så oerhört viktigt att slå vakt om det.

Samma tanke har äntligen lyfts fram i den tragiska diskussionen kring tidningshusens kris. Per-Erik Lönnfors, tidigare vd för Hbl, skriver att tidningen inte ska betraktas som en affär. Den är ett nervsystem, där det finlandssvenska ges identitet och offentligt rum och att kampen för att bevara Hufvudstadsbladet också handlar om att bevara det rummet.
Inte det enda, får man tillägga, för det gnabb som handlar om antingen lokalt eller riks- går snabbt i stå. Poängen är ändå densamma som den som handlar om församlingarna och den stora stiftsgemenskapen. Någonstans behöver det också finnas en gemensamhet som tar sig konkret i uttryck.

I Borgå stift syns gemenskapen i den tidning du nu håller i handen. I de nervbanor som Kyrkpressen utgör löper varje vecka viktiga impulser mellan sammanhang, grupper och orter som har mycket gemensamt, och mycket olikt – men som stärks, syns och existerar också i den här formen. Och som det är värt att kämpa för.

May Wikström

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12