Brokigt men fungerande

15.09.2016
LEDARE. Den svenska församlingsgemenskapen Borgå stift fungerar inte trots sin brokighet. Den fungerar tack vare den, skriver May Wikström.

De senaste två veckorna har Församlingsförbundet och Fontana Media besökt prosterierna i Borgå stift. På varje ort har en lokal församling stått värd, och också bjudit in de omkringliggande församlingarna till material- och bokutställningen. För dem som var med blir det än en gång uppenbart hur stiftet på samma gång är både brokigt och helt. Det finns stora skillnader, allt från mängden deltagare i samlingarna, utrymmen, resurser, personal till det där ogripbara som kan kallas mentalitet eller kultur.

På ett ställe blir psalmsångskvällen en intim, humorkryddad tillställning. På ett annat är det rena psalmgalan, och folk strömmar till så att väggarna i stora salen får öppnas till nästa sal. När publiken klämmer i med den första nya psalmen i psalmtillägget Sång i Guds värld är det just den brusande sång man hört om, men mera sällan upplever. Ändå är ivern exakt densamma bland skaran på trettio personer som i den hundrafemtiohövdade. Så olika. Och alla ändå så bra.

Det är en insikt. Den svenska församlingsgemenskapen Borgå stift fungerar inte trots sin brokighet. Den fungerar tack vare den. Pulsen som slår är lokal. Det som är ändamålsenligt eller naturligt på ett ställe är det kanske inte på ett annat.

Det viktiga är att kyrkan är relevant på sin hem-ort. Den kan inte fungera som ett strömlinjeformat franchiseföretag. Samtidigt är församlingarna ändå djupt beroende av varandra, som svampkropparna av mycelet i marken. Utan olikheternas samhörighet blir också den enskilda församlingen svag och isolerad.

Därför är också tvärkontakterna viktiga. Det spelar roll att det finns kyrkliga gårdfarihandlare av det slag som stiftets förlag och intresseförening utgör. Det är viktigt att församlingarna sänder sina representanter och delegater till de gemensamma träffarna, vare sig det handlar om diakoni-dagar, Ungdomens Kyrkodagar eller stiftsdagar.
Det gemensamma stärker det lokala, och tvärtom. Därför är det så oerhört viktigt att slå vakt om det.

Samma tanke har äntligen lyfts fram i den tragiska diskussionen kring tidningshusens kris. Per-Erik Lönnfors, tidigare vd för Hbl, skriver att tidningen inte ska betraktas som en affär. Den är ett nervsystem, där det finlandssvenska ges identitet och offentligt rum och att kampen för att bevara Hufvudstadsbladet också handlar om att bevara det rummet.
Inte det enda, får man tillägga, för det gnabb som handlar om antingen lokalt eller riks- går snabbt i stå. Poängen är ändå densamma som den som handlar om församlingarna och den stora stiftsgemenskapen. Någonstans behöver det också finnas en gemensamhet som tar sig konkret i uttryck.

I Borgå stift syns gemenskapen i den tidning du nu håller i handen. I de nervbanor som Kyrkpressen utgör löper varje vecka viktiga impulser mellan sammanhang, grupper och orter som har mycket gemensamt, och mycket olikt – men som stärks, syns och existerar också i den här formen. Och som det är värt att kämpa för.

May Wikström
Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32
Bibelstudium och existentiellt samtal i gröngräset i Taizé.

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund bodde länge på Bertahemmet i Helsingfors.

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Sley och Kansanlähetys lovar att "inte befrämja" ryska prästvigningar

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32
Nya ungdomssakkunniga Christer Romberg är också musikartist.

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Det kan räcka flera år innan det blir kyrkoherdeinstallation i Petrus församling.

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18
Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
– En annan kyrkas präster skaper en bild av vår kyrka, klagar ärkebiskop Tapio Luoma.

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Stiftsfullmäktige var oenigt om personval från de olika "partierna"

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55