Kassören ler beklagande när jag går ut från närbutiken utan brödpåse och mjölkpaket. Jag ler tillbaka, men en viss oro sprider sig.
Var det betalterminalen som krånglade eller mitt kort som är sönder? Hur mycket kontanter har jag hemma? Fem euro? Det är sen lördag kväll och bankerna är stängda till måndag. Finns det någon mat i kylskåpet?
Naturligtvis var det här aldrig någon verklig paniksituation, på sin höjd lite besvärligt. Min sambo har kanske lämnat en sedel i någon skrivbordslåda, jag har vänner jag kan låna pengar av. Men det gav mig en chans att leva mig in i en situation helt olik min egen.
För visst finns det många människor för vilka fem euro kvar i plånboken är verklighet varje månad. Vad skulle jag göra om jag faktiskt blev tvungen att välja mellan bröd, havregryn och toalettpapper i butikshyllan?
För en heltidsstuderande är sparsamhet självklart och shoppingrundor ett ganska sällsynt fenomen – men hur skulle det vara att leva i en ekonomisk realitet där ett par nya skor i princip är en omöjlighet, trots att de gamla håller på att tappa sulorna? Kanske, förhoppningsvis, har jag nu kommit lite närmare att kunna föreställa mig en sådan situation.
Nästa dag i en annan butik fungerar mitt kort felfritt och jag är nästan enbart tacksam för den tankeställare som några timmar av finansiell osäkerhet förde med sig.
