Marskalk Guggenheim

Så länge mattvättningsbryggorna i Havshamnen i Helsinfors var i bruk låg de i topp bland det som utländska turister ville betitta. Jämfört med Sveaborg kan man tala om en lönsam investering. Gemensamt för de två var att de inte byggdes som sevärdheter, inte Tempelplatsens kyrka heller.
Turister är ett svårförutsägbart släkte. När Mona Lisa i tiden stals från Louvren stod folk i kö för att få titta på den tomma väggen.

Själv prickar jag alltid in det lokala museet för nutidskonst på mina resor, vare sig det gäller Fiskars eller Florens. En hel del verk klassar jag på sannfinländskt sätt som skräp, andra installationer skulle jag köpa in om jag haft plats för dem där hemma. Till det fina med moderna museer hör att där finns rymd.

Konserthus är dyra saker. Globalt sett är en av följderna att ju fler fina konserthus det byggs, desto mer täcks de stora stjärnorna ta betalt. Guggenheims funktion är den samma, att hypa upp vissa fenomen, säga att det här grejorna är av marskalksklass och värda miljoner. Så ni som kan, tacka nej. Jag klarar det inte.