Dagen är kommen

04.02.2016
Julaftonsmorgon med risgrynsgröt och morgonbastu. Kaffe mellan pyjamasbarn, framför Bullerbyn på tv. Promenad till gravgården. Sol, snö och evig tid. Nästan. Jag är lite rastlös. Det är något som skaver mitt i frost och frid. Jag skulle vilja hinna till kyrkan och sjunga men jag får ingen respons. När vi kommer in försöker jag igen: Hör ni, ska vi inte fara till kyrkan? Alla tillsammans? Det var ju kul i fjol, minns ni ...?

Ingen låtsas höra. Irritationen växer våldsamt. Varför är det alltid så här? Att jag måste stå för alla traditioner? Att jag måste stå för all andlighet? Vi grälade om det senast på Lucia när alla andra, utom jag, vägrade att stiga upp klockan sex och nu var vi där igen. I den strukturlösa traditionslösheten där inget är heligt och viktigt.

Klockan går och tiden börjar komma emot. Även jag börjar tveka om det är värt att klä på halare, skrapa kall bil och komma sist in i fullsatt kyrka men i stället för att resignera blir jag ännu argare och går med klampande steg upp på övre våningen. Där sitter mannen på golvet i långkalsonger, bland papper och band och dricker glögg. Han är helt tydligt inte på väg någonstans. Han har till skillnad från mig julefrid och visar ivrigt att jag ska komma bredvid på golvet och packa in det sista. Men jag står. Jag står och säger allt det där om mina nonchalerade värderingar, traditioner och önskemål. Han tittar på mig, sätter ner glöggen och sen säger han långsamt: Maria, för mig är det här att fixa färdigt med dig julfeelis. Du fattar inte att kyrkan för mig är något helt annat än vad den är för dig. Jag har under hela barndomen fått höra av både vuxna och barn att jag är en syndare. Jag har flera gånger fått på käften för att jag har sagt ”herregud”. Jag har fått höra att mina föräldrar ska brinna i helvetet för att de inte läser Bibeln och att jag själv ska hamna i skärselden. Jag kan inte minnas en morgonsamling eller gudstjänst som skulle ha givit mig något annat än skuld och ångest. Så därför är julefrid för mig inte kyrkan.

Jag bara dör inombords. Sätter mig mot garderoben bland etiketter och saxar och frågar varför han aldrig på tolv år har sagt något? Han har ju alltid kommit med. Alltid varit oerhört stöttande och engagerad när det gäller kyrkan. ”Jag såg att det var viktigt för dig. Jag vet att din andlighet inte alls liknar den jag växte upp med men idag vill jag hellre vara här.”

Det är julafton när något brister i mitt hjärta. En spricka kommer ur det att jag själv inte sett eller förstått. En krater bildas av förvivlan att han, världens absolut mest rättvisa och godhjärtade människa, har blivit förnedrad och föraktad i Jesu namn. Att ett litet barn blev så kränkt. Och där mot dörren bland tejp och cellofan lovar jag mig själv att inte alltid utgå från mig när det gäller det andliga i familjen. Men jag lovar också att aldrig mera tiga när det gäller tolkningsföreträde, diskriminering och religiösa kränkningar.

Och Jesus tog min hand och skrev med snirkliga bokstäver i handflatan: Matt 7.

Maria Sundblom Lindberg

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

EKUMENISKA RÅDET. Laura Häkli är ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Hon ska göra praktikantveckor i alla elva medlems­kyrkor. 8.12.2025 kl. 10:00

GRAVFYND. Kvarlevor av tre personer som troligen levde på 1700-talet har fått sin sista viloplats i en grav på begravningsplatsen vid Esbo domkyrka. Kvarlevorna hittades i samband med grävarbeten, eftersom Esbo domkyrka för tillfället genomgår en omfattande renovering. 4.12.2025 kl. 11:49

julmusik. Kyrkorna fylls av ljus, gemenskap och välkända melodier när församlingarna runt om i Borgå stift bjuder in till De vackraste julsångerna. Kantorerna Diana Pandey och Mikaela Malmsten-Ahlsved i Pedersöre församling har valt årets svenskspråkiga sånger. Vi träffades för att tala om årets sångval, personliga favoriter och varför traditionen är så betydelsefull. 3.12.2025 kl. 14:45

julklappar. Hitta en trevlig burk. Börja leta efter uppmuntrande ord, tröstande poesi eller en tom lapp att teckna ner tacksamhet på. Så har du skapat en julklapp som kräver tid och omsorg men nästan inga pengar! 1.12.2025 kl. 14:35

Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00

INGÅ. Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön. 10.11.2025 kl. 15:32

domprost. I valet vann kyrkoherden i Sibbo Camilla Ekholm över den enda motkandidaten Karl af Hällström. 9.11.2025 kl. 20:52

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32