Jag trodde väl inte att det skulle göra så stor skillnad. Seden med nyårslöften är ju lika gammal som insikten om att de aldrig leder nån vart.
Men så sköljde 2015 över mig med sina önskningar och krav. Många virvlar att dras med i och en hel del valsituationer dök upp med beslutsångesten som följeslagare. Då såg jag den där lappen på väggen med mina snyggt textade mål.
Ska jag gå den där spännande kursen? På lappen står det ”gradun klar”, så nej, ingen extra inlärning nu. Vilket av de två sommarjobben ska jag välja? Lappen säger ”jobba på lokaltidning”, så det fick bli Nya Åland och inget annat. Vilken tandkräm ska jag köpa? Lappen ropar ”kemikaliefri kroppsvård!”, så jag styrde stegen till ekobutiken.
Nyårslöften blir lätt kravfyllda. Motionera varje dag! Umgås mer med dina föräldrar! De goda föresatserna blir hårda bud. Men mina mål är något jag själv fantiserat fram, med lust.
Att skriva ner mål var så kul att jag inför 2016 började fundera redan vid första advent. I år vill jag därmed bli mera flytande på finska, få massage ofta och brevväxla med mina syskonbarn. Inte illa, eller hur?