Som bekant fick Finlands ekonomi skjuts under efterkrigstiden. Det sönderslagna byggdes upp, grunden för något som senare skulle bli välstånd lades. I det arbetet var hela befolkningen, inte minst de unga och arbetsföra, viktig och värdefull. Tron på tillväxt stärktes allteftersom den materiella livskvaliteten steg. Det fanns ett gemensamt projekt, som finländarna var trygga i trots att den politiska otryggheten och rädslan för att inlemmas i det sovjetiska bygget var stor, och troligen också befogad. På det kollektiva planet existerade fortfarande ett reellt hot mot friheten och självständigheten, den som hade kostat över nittiotusen finländska soldaters liv. På det individuella planet, trots efterkrigstidens många personliga tragedier, knapphet och hårda arbete, grydde ljus och hopp. Det fanns tro på att det privata livsprojektet skulle lyckas, med hårt arbete och vilja. Finland var ett drivhus med möjligheter, där ramverket var de grundläggande medborgerliga rättigheter och friheter som nationen hade försvarat.
Trots politiska utspel från vår stora granne i öst är Finland i dag en trygg nation. Växthusets stomme och väggar står kvar. Men inne i växthuset tynar livskraften. De yttre ramarna för det gemensamma projektet har inte kunnat hindra att var femte 15–24-åring som hade kunnat jobba går arbetslös senhösten 2015. När kopplingen mellan byggritning och verklighet brister tappar individen tilltron. Därför finns den största fienden inte längre utanför landets gränser, utan innanför, som en smygande röta. Den individuella självständigheten är inte i paritet med den kollektiva. Nationen är trygg. Men dess ungdomar är otrygga. Det syns i en mängd studier. I höst publicerade försäkringsbolaget Genworth Financial en undersökning som visar att finländare mellan 18–34 år skjuter upp många livsbeslut på grund av ekonomisk osäkerhet: parförhållande, familj, bostadsköp, lån. Osäkerheten tycks dessutom ha ökat sedan motsvarande undersökning i fjol.
Samma fenomen återspeglar sig i andra attitydundersökningar. Unga har större prestations- och klimatångest och framtidsoro överlag. Dessutom är de är mer desillusionerade och cyniska.
Självständighet handlar om att kunna fatta beslut om sitt liv och sin framtid. Om de möjligheterna kringskärs i praktiken av krassa faktorer som pengar och känslan av att inte behövas skräller självständighetsbegreppet som bibelns cymbaler. Därför är det viktigt och riktigt att fira de möjligheter vi har. Men lika viktigt att fortsätta bygga ett samhälle där de unga behövs.