På eftermiddagen kommer katten tillbaka. Svansen hänger. Veterinärbesök. Vi avvaktar över helgen. Hela familjen pysslar om honom. Någon sitter ständigt vid hans sida. Han verkar inte ha ont, men han har inte riktigt styr på bakdelen av kroppen. Alla hoppas, men innerst inne vet jag att det inte kommer att gå. På måndagen far jag ensam med honom till veterinären. Sitter med honom när han får somna in. Jag gräver min första kattgrav under körsbärsträdet i vår trädgård, sveper honom så fint jag kan, skottar igen med tårarna rinnande längs kinderna. Barnen kommer hem. Vi lägger stenar på graven, plockar den sista floxen och höstastrarna till gravbukett, tänder ljus.
Ljuset på kattgraven brinner hela veckan. Vi går och tittar till den med jämna mellanrum. Lite oroliga, grävde vi tillräckligt djupt? Ingen räv eller mårdhund kan väl komma och gräva?! Genom köksfönstret ser jag tonårssonen länge stå vid körsbärsträdet.
Det är ett hus i sorg. Kattsorg är också sorg. Sorg och övning. Vi famlar oss igenom alla sorgens dagar. Chock, förnekelse, skuld och vrede. ”Det vore bättre om han aldrig funnits!” gråter någon den första kvällen och jag tänker att så måste det få kännas när det gör som mest ont. Vad är meningen med ett så kort liv och en så grym död? Någonstans djupast i sorgen vet vi svaret. Det stavas kärlek. Vi sörjer för att också en liten katt har tagit stor plats i våra hjärtan. Sorgen är kärlekens pris. Här i livet ska vi förr eller senare mista allt och alla vi älskat, men vad skulle våra liv vara utan kärlek?! Allt vi har och är, är sist och slutligen gåvor av Livet, av Gud. Också den mest förtvivlade kattsorgen kan med tiden vändas till tacksamhet mot alla goda gåvors givare. Det måste få ta den tid det tar. När orden och förklaringar inte räcker till, finns kramar och varm choklad. Och under körsbärsträdet brinner allhelgonaljus.
Under trädet
05.11.2015
Hon står och sjunger för sig själv vid busshållplatsen intill stora landsvägen. Hon brukar göra det när hon väntar på skolbussen. Det är ingen som hör henne. Skogen står mörk och tät. Bilarna susar förbi i 90 km i timmen på raksträckan. Jo, förresten, någon hör! Den älskade svarta katten, den som fötts på påsknatten och fått namnet Kerberos Christos. Lillkissen hör sången och kommer springande över vägen. Rakt framför bilarna. Det plötsliga ljudet av tjutande däck och bromsar! Katten kastas av vägen, försvinner till skogs. Barnet ringer chockad och gråtande sin mamma. ”Det var bara en pälstuss kvar av honom på vägen.”
Katarina Gäddnäs
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Prästvigningarna i Sankt Petersburg: Sley och Kansanlähetys svarar
INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50
Upptäckte en gemenskap på Lekholmen där alla får vara sig själva
lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win".
29.5.2024 kl. 20:32
Voice-Chrisu börjar sköta UK och unga vuxna vid Kyrkostyrelsen
ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Kyrkobesvär inlämnat om kyrkoherdevalet i Petrus församling
BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
”Du behöver inte bära din tro”
ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism.
6.6.2024 kl. 08:00
Frågan ”varför drabbas jag igen” är nära
Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon.
5.6.2024 kl. 10:18
Kyrkan börjar se över församlingsnätverket
KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
Trots klimatkrisen finns det hopp – i handling, och i att viska ett tack
KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller.
4.6.2024 kl. 09:46
”Vi ville lämna frågan och gå framåt”
SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
"Vi talar med Laptev, men ingenting händer"
INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Mest läst
- De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
- Anita Höglund är borta
- Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
- "I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
- En omtyckt ungdomsarbetsledare är borta
"Jag gläds mest över uppståndelsen"
PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00
Gud har aldrig sagt att mörkret är gott – Gud är ljus och Jesus vår vän i mörkret
BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00
"Påsken är skön för att det är okej att släppa sin glada mask och verkligen vara sorgsen"
PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00
Frälsningssoldaten Annika Kuivalainen: "Vi framhåller glädjen över att vi är förlåtna"
FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00
Essä: Jesus, Stubb och Marin i baren
PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet