Efteråt tänker jag: Undra på! Undra på att man gång på gång blir häpen över den totala okunskap om olika kristna samfund och rörelser som man stöter på hos för övrigt allmänbildade människor. Om inte jag själv med min kyrkliga bakgrund har lyckats förmedla mer än så!
Som ung frilansredaktör på Söndagsöppet jobbade jag i ett kontorslandskap med det dåtida samhällsmagasinets redaktion bakom skärmen. Spjutspetsredaktörer alltså. Men så fort de skulle behandla något som nuddade kyrka eller religion stönades det genom skärmarna:
– Nu måste vi hitta nån sån där guuudlig igen!
Gudlig, det var precis vad som helst från evangelisk-luthersk till baptister till Livets ord. Samma smörja alltihop, liksom.Och jag minns att jag tänkte: Hur kan människor som är så bildade vara så obildade?
Eller ta det där med att fullt tänkande människor skriver ut sig ur kyrkan när ordföranden för Kristdemokraterna säger något som gör dem arga. Det är ju lika logiskt som att skriva ut sig ur Sibbo Vargar om man blir arg på idrottsministern!
Jag tror faktiskt att om vi som är aktiva kristna skulle inse hur otroligt litet de flesta vi möter vet eller bryr sig om skillnaderna mellan olika kristna trosinriktningar, så skulle vi sluta ödsla krafter på interna dispyter och fokusera på vad vi har gemensamt i stället. Nu finns det ett större behov av att sätta tid och tanke på att öppna en dialog med dem som lever i en gudsrelation under en annan religions kappa. Kristen ekumenik är viktig, men våra interna skillnader är irrelevanta i ett större perspektiv. Det gäller förstås speciellt oss som faktiskt hör till samma kyrka, vare sig vi är allmänt folkkyrkliga, laestadianer, evangeliska eller regnbågsmässofirare. Gudliga är vi ju allihopa – och det är en underbar utgångspunkt!