Snabbt tog diskussionen om drogerna i Jeppis en vändning som inte bara är tråkig för laestadianerna som grupp, utan som ger alla och envar den sköna undanflykt som vår mänskliga natur törstar efter. Begärligt griper vi efter möjligheten att kunna utse ett ”dom” som befriar ”oss” från ansvaret att ta itu med det allra mest smärtsamma. Det är det här, och det kvarstår: Unga riskerar att fara illa och det behövs gemensamma åtgärder för att motverka det. De här unga är ”våra”, oberoende av om de tänder sin rök i bönehusknuten eller någon annanstans. Våra! Inte ”deras”, som har misslyckats. Det är också skäl att komma ihåg att polisen inte heller rapporterar att ökningen av droganvändningerna gäller enbart laestadianer.
I samma nyhet bekräftar familjearbetaren inom laestadianernas centralorganisation att man har sett problemet och planerar motaktioner. Ge rörelsen erkänsla för det! Så ofta anklagas laestadianerna för att sopa obehagligheter under mattan. Nu gör de det inte. Därför är de nästintill skadeglada kommentarerna i vissa kommentarsfält sorglig läsning. Och frågan kvarstår: Vad gör vi?
Man borde ena krafterna för att jobba mot droganvändningen. Någon specifikt ”kristen” drogupplysning i skilda fållor behövs inte, och här kunde de lokala laestadianerna gärna öppna sina sammanhang och inte sköta allt internt. Missbruket frågar inte efter inre övertygelse. Behovet av samarbete gäller inte bara i Jakobstadstrakten. Det är något som församlingar och organisationer över hela landet har skäl att fundera över.
Det finns en annan viktig sak som måste sägas i mötet med illa dolt triumferande över att ”heliga” faller. Det ligger mycket dubbelmoral i de reaktionerna. Skenheligt gläfser man ena stunden om dem ”som tror sig vara bättre än andra” för i nästa sekund ifrågasätta att ”till och med de …”. Jakten på syndare är ett grymt nöje, som inte har minskat med sekulariseringen.
Men lika lite som drogerna frågar efter någons tro eller icke-tro, lika lite kan de omintetgöra rätten till en övertygelse. Det är viktigt att komma ihåg. Du är inte en sämre troende för att du har prövat. Men risken finns att du som människa kan börja må dåligt, kanske inte genast, men över tid allt sämre och att dina viktigaste relationer lider.
I den här storyn finns det i grund och botten bara vanliga barn, vanliga föräldrar och ett gemensamt ansvar att bära dem över svårigheterna innan de tar överhanden.