Kyrkan får aldrig låta sig köpas, kapas eller utnyttjas av främmande intressen, av idéer som inte handlar om kärleken till dess förebild och ursprung, Kristus själv. Balansgången mellan form och tro är därför svår. Den lyfts fram av Mästaren själv i bilden om vinsäckarna. Nytt vin ska inte sättas i gamla vinsäckar, för processen som följer kommer att förstöra både de gamla behållarna och det nya vinet. Det gäller att klarsynt se sin egen position, också i tiden. I samma veva som man erkänner att tron inte är form måste man också se att trons former faktiskt formar själva tron, även positivt. Det handlar om de heliga vanorna som utgör trosskeppets drivankare. De som förhindrar att kursen är lite hipp som happ.
Men när risken finns att tiden har sprungit ifrån trons uttryck, vare sig det handlar om språk eller rit, behövs det vaksamhet och beslutsamhet. Psalmboken är en textsamling med en viktig ställning i kyrkans liv. Den slits flitigt inte bara av innekretsen utan också av dem som deltar i gudstjänsterna sporadiskt eller mycket sällan. Den står för igenkännandet hos de äldre generationerna, men fungerar också som visitkort för de nya.
Med tanke på det senare skulle det vara bra att dra på sig genusglasögonen och läsa texterna genom att ta avstamp i sitt eget sekel. Läsa dem så som våra unga vuxna och tonåringar läser dem, associera som de gör. Det kan leda till en hälsosam förskräckelse. Var det verkligen det här vi ville säga om det vi tycker är så viktigt?
I det skenet är det lätt att hålla med kritiken mot den rikssvenska präst som valde psalmen Fädernas kyrka som konfirmationspsalm. Misstanken om att prästen hade en politisk agenda som rimmade med Sverigedemokraternas ideal är svår att komma ifrån.
Ifall det var så är det ett svek mot det ansvarsfulla ledarskap en herde i kyrkan lovat förvalta. Ifall kopplingen aldrig föll prästen i hågen, så är det en uppvisning i en sällsynt sorglig och endimensionell läskunnighet. Kyrkan står i dialog med det samhälle den ingår i och det kräver också en medvetenhet om tidens strömningar.
Psalmboken används flitigt som andaktsbok. Som andlig läsning tävlar den med Bibeln, frågan är om den inte rentav är mera läst och älskad ur allmänhetens perspektiv.Till skillnad från Bibeln är den en föränderlig textsamling som förvaltas och förnyas. I höst godkänner kyrkomötet förhoppningsvis det tillägg som ska ge kyrkan nya sånger och texter. I den del som står oförändrad finns det säkert psalmer som så småningom är mogna att glida in i den ärofyllda historia där de hör hemma, men det jobbet kräver en ny runda.