Det känns ungefär som att börja högstadiet, fast tvärtom.
De flesta är inte äldre och tuffare än jag, så länge sommarvikarierna är kvar så är de tvärtom yngre och snällare än jag. Förstås är det ingen som röker på redaktionerna längre. Nu har de slutat med kaffe också.
Helt utan koffein har de däremot blivit experter på sociala medier. De kan också använda alla funktioner på kameratelefonen och navigerar snärtigt med endast snabbkommandon. På min Soc&kom-tid fanns det en kurs gällande webbjournalistik, ”webbkursen”.
Jag är alltså ett fossil som återvänder till en nygammal värld där betalväggar har rests och tidningssidorna krympt sedan jag senast var ute och simmade i nyhetsflödet. Jag är 32 och känner mig gammal.
Som tur finns det unga proffs som kan ledsaga fornlämningar som jag. De tittar lite medlidsamt på mig men vågar inte annat än hjälpa tanten som sitter och letar i menyerna efter inställningar från tiden före layout-reformen.
Nej, gammal är inte längre äldst, spelreglerna har förändrats och ålder är ingen automatisk trumf. Så ta vara på era sommarvikarier, era hjälp- och ungdomsledare, aupairer och vän-elever! Det tänker jag i alla fall göra. I bästa fall hinner jag lära mig en massa nya snärtigheter innan chefen kommer tillbaka från semestern.