Med sin encyclika Laudato si om den ekologiska krisen får vi nu en tydligare bild av vilka frågor som ligger hans hjärta närmast. Det centrala budskapet kan sammanfattas i en mening – hotet mot miljön och fattigdomen är ett och samma problem – och därmed allierar sig påven med den socialekologiska traditionen som är hårt kritisk mot dem som pekar ut människan som art som boven i det ekologiska dramat och ser befolkningsminskning som en möjlig lösning. I stället vänds udden mot det kapitalistiska systemet och vår teknocentriska kultur, som gör naturen till en resurs att utnyttjas i stället för, som Franciskus av Assisi benämner den, vårt syskon.
Encyklikan är givetvis politiskt sprängstoff på flera sätt. Amerikanska högerpolitiker, av vilka flera är katoliker och förnekare av att klimatförändringen orsakas av människan, har varit de mest högljudda kritikerna. Och encyklikan kommer lägligt inför klimatmötet i Paris i höst.
Men framför allt är detta teologi när det är som bäst. Teologins uppgift har alltid varit att knyta ihop verkligheten (låt vara att denna uppgift blivit nedtonad under 1900-talet). Det är precis det som påven gör här, han visar hur en mängd olika fenomen hänger ihop, och hur den kristna visionen om en skapelse inriktad mot sin Skapare innebär ett sätt att greppa helheten. Därmed motverkar han både den moderna snäva bilden av kristendom som något som bara gäller frågor om synd och frälsning, och den sekulära tanken på att frågor om hur vi behandlar miljön går att separera från frågor om moral och tro.
Traditionellt riktar sig encyklikor till kyrkans biskopar. Under senare hälften har publiken dock vidgats så att de riktar sig till alla katoliker, alla kristna, alla ”människor av god vilja”. Franciskus går ännu ett steg längre – han riktar sin skrift till ”alla människor som lever på denna jord”. Orsaken är förstås att problemet som behandlas är gemensamt för hela mänskligheten.
Det här syns även i hur texten är skriven. Den är öppen, tillgänglig, inbjuder till eftertanke. Samt givetvis utmanande.
Svenska kyrkan har redan tidigare reagerat på klimathotet genom att göra sig av med alla investeringar i fossil energi. Hur svarar Finlands evangelisk-lutherska kyrka på den utmaningen? Som påven skriver: det som står på spel är vår egen värdighet.