På sportplanen intill parken pågår ett sommarläger. Välklippta ungdomar i neonfärgade löparkläder lägger sin själ i startteknik och uthållighet. Äntligen får de satsa helhjärtat på träningen utan att störas av skoldagens måsten. Bästa sommarlovet!
På skoltaket bredvid sportplanen klättrar småkillarna omkring. Man får garanterat inte klättra på det taket till vardags. Men nu är det sommarlov. De är fria att göra vad de vill och då vill de tydligen komma till skolgården och klättra på taket. Bästa sommarlovet?
Jag minns att det brukade regna, att det alltid fanns tråkiga, intill döden trista dagar, men också lägerdagar, kompisdagar och så äntligen den riktiga semestern när mamma och pappa var lediga. Jag minns att sommarlovet kändes oändligt långt. Oändligt i både positiv och negativ bemärkelse. För sommaren är inte alls särskilt kort. Det är nästan tre månader utan lärare, klubbledare, tränare och i värsta fall kompisar.
Det var någon som sa att sommaren är en bra tid att aktivera dem som kunde tänka sig att jobba frivilligt i församlingen. Finns här något vi kunde göra?