Mot den bakgrunden ter sig den verkliga kallduschen för biståndsarbetet i programmet enbart logisk. Det ligger helt enkelt utanför kärnan, enligt den här logiken. Andelen för utvecklingssamarbete minskas med två hundra miljoner euro redan nästa år. Dessutom ska hundra miljoner euro av nuvarande understöd omvandlas till lån för att finansiera utvecklingsfinansieringsbolaget Finnfund, och flyttas därför över till ett annat moment i nationalräkenskaperna.
I praktiken måste det innebära att många biståndsprojekt nu enbart ska avslutas snyggt, sen blir det lapp på luckan. Nedskärningen i biståndet är den största enskilda i bilagan över utgiftsramarna. Effekten noteras också med separat anteckning i excelschemat: I och med att utvecklingssamarbetsmedlen minskar bör dimensioneringen av personal inom utvecklingssamarbetet ses över. Kort och gott: Pengarna dras in och personal ska bort. Det här innebär en snabb och drastisk nedmontering också av det kunnande och nätverk som byggts upp. Naturligtvis är det orealistiskt att tro att Finland ska nå målet med ett utvecklingsanslag på 0,7 procent av BNP före utgången av 2015. Dessutom handlar nedskärningen inte bara om personal i statliga verk och organ. Biståndspengarna som kanaliserats till arbete via medborgarorganisationer och även kyrkans missions- och diakoni krymper också.
Det stora spartalkot är uppenbart helt fokuserat på Finland. Samma anda gäller fredsbevarande uppdrag: den utlovade insatsen i Libanon 2016 slutförs planenligt, men sedan ska deltagande i fredsbevarande uppgifter prioriteras enligt hur de gynnar Finland bäst. Likaså sägs det att Finland ”slår vakt om sitt nationella handlingsutrymme i sina utrikes- och säkerhetspolitiska lösningar”. Mot den här bakgrunden är det bara följdriktigt att landets nya utrikesmininister snarast är känd för sin protektionism än sin internationalism.
Men den här bilden av världen är falsk. Det går inte längre att bevaka och bevara bubblan Finland. Levande organismer, samhällen och individer spränger matriserna. De är irrationella, reagerar känslomässigt, slår bakut – hur bra planen än ser ut. Därför är balansen mellan att ge och ta viktig, också för den mest målfokuserade statskaptenen.