Då romanen skrevs, i början av 1800-talet, var allt detta science fiction. Så icke längre. Och då talar vi inte om monster av den typ Frankenstein mixtrade med utan om robotar, med en intelligens som vida överstiger människans kapacitet. Skräckvisionen av ett samhälle där maskinerna tar över är alltså redan här, åtminstone potentiellt. För de är redan så oändligt mycket snabbare och effektivare. Och så har de inga skrupler eller andra känslor – åtminstone tillsvidare.
Ett bevis på att jag inte yrar är att också den nu kanske främsta teoretiska fysikern av alla, den rullstolsbundne Stephen Hawking, nyligen i ett öppet brev varnade för att utvecklingen av den artificiella intelligensen i dag är det största hotet mot mänskligheten. Och han har fått starkt stöd från många forskare, men också av kända profiler som Bill Gates.
Ett annat oroande exempel är att man som bäst på internationell nivå diskuterar regler ifråga om artificiell intelligens och krigsföring. Vilket i klartext innebär att man vill förhindra att robotarna tar över, och alltså på egen hand börjar fatta strategiska beslut. Drönare och andra helvetesmaskiner kan ju redan nu på egen hand hitta fram till sitt mål, men det är fortfarande människor som programmerar dem och som trycker på knappen. Snart kan maskinerna ta över inte bara knapparna utan också de överväganden som föregår tryckningen. Man förlorar nattsömnen med mindre.
Ett tredje exempel är Human Brain Initiative, ett gigantiskt amerikanskt forskningsprojekt med syfte att kartlägga aktiviteten i varenda hjärncell, eller neuron, ungefär som man tidigare kartlagt varje enskild gen i vårt genom. Med den skillnaden att neuronerna är ofantligt många fler, kring 100 miljarder! Och kostnaderna följaktligen astronomiska.
Hur mycket vårt samhälle kommer att påverkas av att människans genuppsättning är klarlagd vet vi inte ännu, eftersom tillämpningarna fortfarande trampar i barnskorna. Men risken för en alltmer cynisk sortering av mänskligt liv, utgående från de arvsanlag vi bär på, är uppenbar. Hur en fullständig kunskap om hjärnans sätt att fungera kommer att påverka oss återstår att se – men Frankenstein kommer förmodligen att framstå som en patetisk amatör.
Men notera alltså att vi, även om forskarna aldrig lyckas spåra varenda neuron, redan är i full färd med att skapa robotar så intelligenta att människan börjar framstå som en måndagskopia. Riktigt så var det knappast vår Herre hade tänkt; att hans skapelse skulle skapa en kopia av sig själv, vida överlägsen i allt annat än det som gör människan till en människa: kärleken och fantasin, ödmjukheten och fruktan.