När jag var ung för ett par år sedan, närmare bestämt på sjuttiotalet, lade jag ofta mina slantar på lp-skivor. Jag samlade inte på dem, men å andra sidan gjorde jag mig sällan av med dem heller. Så det blev liten samling i varje fall.
Samlingen har jag sparat tills denna dag men sedan cd-skivorna gjorde entré har den knappt utökats. Ibland sätter jag på en vinyl på skivtallriken, kanske mest för att få uppleva nostalgin i att hålla i ett ordentligt skivfodral och höra knastret.
Jag trodde mig ha en viss koll på sjuttiotalsmusiken. Ack nej. Okunskapens lucka uppenbarades senaste vecka när en vän som gjort sig av med sin skivspelare lämnade en bananlåda full med vinyler i min vård. Tydligen lyssnade jag inte på gospel som ung. Förvisso finns enstaka skivor av Don Francisco och Chuck Girard, som jag hört tidigare, i bananlådan.
I lådan finns en också en liveinspelning av Kenneth Copeland där han till min överraskning sjunger och inte predikar. I dag är Copeland en av trosrörelsens främsta förkunnare och äger två jetplan. Han lär ska ha varit sångare innan han kom till tro.
Men de allra flesta har jag aldrig i hört talas om; Reba Rambo, Dallas Holmes band, DeGarmas & Key Band, 2nd Chapter of Acts.
Men nu vet nu vad jag lyssnar på den närmaste tiden.
