För alla som vill församlingen väl

11.12.2014
Redan på åttiotalet gjorde kyrkliga grupper i olika uppsättningar studieresor till Storbritannien för att snusa på framtiden. Där fanns en folkkkyrka som hade rasat i medlemstal, där stängdes kyrkor och där spirade lekmannaandan på ett sätt som de finländska kyrkpatrullerna redan då insåg kanske är framtiden också här.

Sedan hände det inte så mycket på ett par decennier. Den kyrkohandboksförnyelse som gjordes för att fira millennieskiftet blev, fastän det inte var avsikten, mer ceremoniellt betonad och kom inte in på någon grundlig diskussion om lekmännens ställning.


”Lekmän” är förövrigt ett begrepp som många numera helst undviker. Det är både genusmarkerat och lite grumligt i förståelsen. ”Leka vad då?”


Men termen ”frivilligarbetare” sitter inte heller bra. Frivillig, i motsats till dem på lönelistorna som utför sitt arbete – motvilligt? Ovilligt?

Det som verkligen inte fungerar är visan ”nu när ekonomin blir sämre blir de frivilligas insatser allt viktigare”. Det budskapet är klumpigt och brutalt och tolkas lätt som att man duger nu, när pengarna är slut.


Men så hårddraget har det aldrig heller varit. Det är skäl att erkänna att också den evangelisk-lutherska kyrkan bärs och har alltid burits av många som gjort konkreta insatser i form av tid och arbete utan lön. Så har skett under de goda åren, och så sker under de dåliga. Den primära drivkraften har aldrig handlat om pengar. I den stora förvirring över framtiden som nu råder i kyrkan är det därför viktigt att inte stirra sig alltför blind på själva strukturerna. Gräv där du står, lyder en gammal visdom. Det finns möjligheter i det vi redan har.

Klyftan mellan kyrkans anställda och de som inte är det har lyfts fram av bland annat teologen Patrik Hagman. Han ser den som en av de största utmaningarna för ett fungerande församlingsliv.


Återigen: det behöver inte nödvändigtvis bli bättre av att byta strukturer. Det är klokt att kyrkan har en maktfördelning, också mellan församlingsråd och centralförvaltning. En präst som hela tiden vore tvungen att slå vakt om sin popularitet hos församlingsborna är utsatt för många frestelser. En församling som ensam håller i prästens lönepåse likaså.

Därför är flödet mellan de tre storheterna: de frivilliga och förtroendevalda, de anställda samt kyrkans överbyggnad i form av domkapitel och kyrkostyrelse en styrka. Med paralleller till Montesquieus lära kan balansen förhindra maktmissbruk. Det handlar om ett flöde mellan positionerna som kanske borde kallas ”kommunikation”. Och det här här det kniper. Vi är dåliga på den kommunikationen. En kyrkoherde konstaterade i ett sammanhang att prästerna skulle behöva lära sig att ta emot de frivilliga rätt. De allvarstyngda löftena som kyrkoherdar avger i samband med att de installeras behöver inte betyda att de själva ska göra allt och övervaka allt i minsta detalj. De kan också tolkas som uppdraget att slå vakt om att ge frihet åt alla dem som vill församlingen väl.

May Wikström
Kjerstin Sikström vill vara aktiv – därför har hon fortfarande sångelever och dirigerar en kör.

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
Bibelstudium och existentiellt samtal i gröngräset i Taizé.

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32
Laura Kota-aho och Mia Bäck har en del läger i bagaget, men än har ingen av dem tröttnat.

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund bodde länge på Bertahemmet i Helsingfors.

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Sley och Kansanlähetys lovar att "inte befrämja" ryska prästvigningar

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32
Nya ungdomssakkunniga Christer Romberg är också musikartist.

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Det kan räcka flera år innan det blir kyrkoherdeinstallation i Petrus församling.

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
Ungdomsfoto på Yvonne ”Vonna” Terlinden. Hon installerades i slutet av maj som kyrkoherde i Karis-Pojo svenska församling.

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00
Lina Forsblom, här med hunden Lewis, har överlevt två livshotande sjukdomar.

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18
Närheten till kyrkan förblir viktig.

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
"För att bevara hoppet: möt din egen skuld och välj handling. Påminn dig själv och andra om att det finns hopp så länge vi agerar, för det finns det! Och hopp är en kollektiv kraft."

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
– En annan kyrkas präster skaper en bild av vår kyrka, klagar ärkebiskop Tapio Luoma.

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58