Denna vilja att hålla religion och politik isär har en lång historia i västvärlden. Men det är ändå värt att fråga sig varför politiker idag känner behov att upprepa denna tes. Kyrkan idag är ingen maktfaktor i samhället på det sätt den var det i slutet av medeltiden när tesen myntades. Vem eller vad är det man vill skydda från vem eller vad?
För precis som när det gäller till exempel politik och idrott är det givetvis omöjligt att hålla politik och religion isär. Man kunde till och med gå så långt som att med ett historiskt perspektiv handlar politik och religion om precis samma sak: nämligen frågan om hur vi ska leva tillsammans.
Är det inte just denna fråga som dagens politiker i Finland till varje pris vill undvika? Politiken har sekulariserats, inte bara i betydelsen att den har rensats på religion, utan också på politik – den sysslar inte längre med ”eviga” frågor som hur ett gott samhälle ser ut eller vilka mål som är eftersträvansvärda. I stället är det frågor som rör denna tidsålder – det är den ursprungliga betydelsen av ordet sekulär – man koncentrerar sig på. Men det innebär också att man lämnat politikens egentliga område och snarare sysslar med administration.
Så när statsministern betonar att kyrkan ska hålla sig utanför politiken handlar det alltså inte så mycket om att skydda politiken från religion, utan om att skydda politiken från – politik.
Intressant nog kan man även svänga på resonemanget. Om kyrkan endast ska syssla med andliga frågor, då rensar man även bort religiösa frågor från religionen. Medan politiken har sekulariserats riskerar kyrkan att asekulariseras – det vill säga den får bara syssla med ”eviga” frågor, utan att relatera dem till våra praktiska, verkliga liv tillsammans.
Det här betyder strikt taget att vi som kultur helt går miste om ett språk för den delen av vår verklighet som på många sätt är den viktigaste: det gemensamma livet. Och var och en som har läst George Orwells 1984 vet att det man inte har språk för kan man inte tänka kring.
När både religionen och politiken lämnar arenan är den officiella tanken att vi själva ska välja hur vi vill leva. Det låter fint, men är i praktiken mycket svårt. Det som fyller detta vakuum är allt mera kommersiella intressen och när vi intalar oss att vi tänker själva är det oftast deras tankar vi tänker. Dessa aktörer har inga skrupler när det gäller att säga hur vi ska leva våra liv.
Om man vill bjuda dessa krafter motstånd klarar vi oss inte utan en mera ”religiös” politik – och en mera politisk religion.