Jihadisterna är ju onda uttryckligen i Guds namn. Deras Guds visserligen, men det förändrar inte problemet. Jag vet: de flesta muslimer tar avstånd från jihadisternas tolkning av islam. Men vi kommer inte ifrån att det uttryckligen är tron som ger krigarna dödsföraktet och styrkan. Och får dem att lämna allt annat bakom sig, också den mest välordnade västerländska tillvaro. Hur förstå detta? Det går ju inte att avfärda med att det inte är vår Gud. Eller att vår Gud inte kan vara grym (jfr texterna i GT). Och framför allt: hur förstå – för att inte tala om att förebygga – att människor som insupit våra värderingar plötsligt konverterar och förvandlas från vän till fiende?
Det är många som känner sig fullständigt villrådiga inför den ofattbara grymhet som utspelar sig inför våra ögon, exempelvis i form av cyniskt utlagda YouTube-klipp av brutala avrättningar. Men ett vet jag: att tro sig kunna bomba bort problemet från jordens yta är inte värdigt en person som fått fredspriset till Nobels minne.
Jag har själv tidigare försökt finna ett svar, bland annat efter 9/11, fallet Breivik och våra skolskjutningar. Jag tror vi djupt underskattar det hat och den vämjelse det moderna samhället med dess liberala värderingar framkallar hos många människor, också i vår egen kultur. Lägg därtill några andra ingredienser som finns med i symtombilden, och vi får en sprängdeg som kan utlösa en häftig explosion också i relativt balanserade själar: rädslan för det främmande, föraktet för svaghet och en rejäl portion kvinnohat. Sentiment som för övrigt alla är släkt sinsemellan.
Kvinnohatet är speciellt tydligt, inte bara bland jihadister utan fundamentalister och fascistoida överlag. Könsfrågan är antagligen en av våra mest arkaiska konflikter. Vårt inneboende förakt för svaghet har Harald Ofstad beskrivit bättre än de flesta. Och just föraktet mot det man upplever som västerländsk mesighet är förmodligen en av de viktigaste drivkrafterna i fundamentalistens vrede. Raskt av med halsen, bara.
Den teknik som i dag ger vem som helst möjligheter att globalt exponera sitt bestialiska budskap i realtid kan nämligen ge också den mest balanserade hybris. Att framför en kamera avrätta en oskyldig människa, uttryckligen i syfte att förödmjuka sin fiende, är ondska i sin naknaste form. Men också en logisk konsekvens av teknikens möjligheter. Att IS så skickligt hanterar sociala medier ger gåshud med tanke på utvecklingen framöver.
De har ju inte bara tekniken utan också Gud på sin sida. Deras Gud, visserligen, inte vår. Men skillnaden är kanske mindre än vi tror.