Forsgård vill med sin bok tränga bakom slentrianmässiga och ibland anakronistiska jämförelser och har gjort en kulturell gärning genom att plöja igenom svårtydda riksdagsprotokoll på snirklig gammalsvenska.
Det han får tag i är en motsägelsefull figur. Prästen och teologen Chydenius genomsyras av sin utbildning och tro, och är när det gäller trosfrågor trogen kyrkans linje. Detta står i stark kontrast mot hans radikala och oppositionella hållning till den kontroll som idkas av maktens dåtida centrum: Stockholm.
Han slåss mot monopolen, både när det gäller skråens monopol till näringsidkande och mot informations- och offentlighetsmonopolen som sätter munkavle på vanligt folk. Hans största bedrift, en som det är skäl att känna sig stolt över, är att han får till stånd att Sverige år 1766 får en tryckfrihetslagstiftning som är unik. Den är inte först. Den är inte den enda som frånsäger sig censur - men den innehåller den offentlighetsförordning som också ligger till grund för de ideal som fortfarande återspeglas i förhållandet mellan medborgare och myndighet i de nordiska länderna.
Hans insatser har botten i ett patos för det som kunde kallas samhällets bottenskrap och i en blick för det pragmatiska. Enligt Forsgård står Anders Chydenius för en slags harmonilära som går ut på att ”när samhället är i harmoni går det bra”. Det samhället är genomskinligt och möjligast fritt från reglering. Där är en människas enda egendom det arbete hon utför, och därför ska hon få utföra det i skydd av generella friheter: näringsfrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och – som det då hette –tjänsthjonens frihet, vilken handlade om rätten att förhandla om ramarna till sitt eget arbetsförhållande.
Hör sådana som Anders Chydenius historien till? I den verklighet vi nu lever kan det vid första anblicken tyckas att allt har flyttat ett pinnhål högre upp, ja utom räckhåll för påverkan. Spänningen mellan kontroll och frihet finns kvar, inte minst i det europeiska statsbygget där olika parlamentariska traditioner ska förenas. Dragkampen mellan centrum och periferi finns också där. Och samtidigt som möjligheten att påverka känns svinnande liten är det ett faktum att avståndet mellan kaplanen från Nedervetil och beslutsfattarna i Stockholm också det i tiden var minst lika oändligt.
Frenesin hos den som trodde på det han gjorde räckte till att dra grundvalar för en demokrati vi står på än i dag. Chydenius slåss därför inte bara för frihetens förkroppsligande i olika rättigheter. Han slåss också för den fundamentala rätten att få och våga hoppas på en förändring. Det budskapet finns det plats att ta till sig också i det 21 århundradet.