Men för det mesta har vi inga ursäkter. Kanske ni tänker som jag: Men sluta gnälla om lite rester. Bättre att kasta bort än att föräta sig. Många i generationen före mig reagerar ännu mot tider då mat skulle sparas och ätas (möglig eller inte) även om kriget var slut och tillgången på mat förbättrats. Det ska finnas tillräckligt, det får inte ta slut (för man vill ju inte verka snål). Bilden av den stränga husmodern som med bister min står och hötter med pekfingret vid sopkärlet spökar i bakhuvudet.
Och det är svårt att få det inpräntat i skallen: Att vi haft ett ett halvt sekel av god utveckling då nästan allt blivit bättre, men att det enda redbara vi i dag överhuvudtaget kan göra när det kommer till vår konsumtion är att lägga en stor fet sordin på hela spektaklet.
– Kom ihåg, låter du den sista skivan skinka i förpackningen bli oäten belastar den skivan naturen mera än hela plastförpackningen, ropar Marco Bjurström ut på torget i Helsingfors under evenemanget Saa Syödä! där stadens invånare låter sig väl smaka av soppa gjord på ratade råvaror.
I fjol kastade vi bort 25 kilogram fullgod mat per person. Selina Juul vill lyfta fram att våra drömmar, utan att vi visste det, åkte i soptunnan på samma gång.
Det är därför vi inte kan sluta gnälla om lite rester. Matspillet sätter fingret på det som är symptomatiskt för vår tid: att vi som har, har i den utsträckning att vi slutat bry oss.
Här kan du läsa om Selina Juul, hela Danmarks matsvinnsexpert, som besökte Helsingfors i går.
