Då vi bodde i Dakar, Senegal, hämtades posten från postkontoret några kilometer bort. Varje gång jag gick till vår postbox passerade jag en kvinna, anställd av posten, som satt ute på postens veranda. Vi hälsade glatt på varandra, jag kunde hennes stamspråk. Oftast satt en äldre person bredvid henne och talade tyst – jag anade att det var ord som inte var ämnade för mina öron. Egentligen var inte orden ämnade för posttjänstemannen heller – men personen bredvid var beroende av henne. Hon var den som skrev ner vad klienten sade. De som inte kunde skriva eller läsa anlitade hennes tjänster.
Tänk att vara beroende av en annan för att skriva ner det du har på hjärtat. Kan du lita på att det blir rätt? Att den som hjälper inte berättar vidare det du dikterat. Likadant när du får ett brev (eller e-post), då måste du gå med din dator eller ditt papper till en annan människa för att få veta vad det står. Kan du lita på att inget lämnas bort av texten du får uppläst, att inget förvrängs? Att inget av det som står där går vidare till öron orden inte är ämnade för.
Om man inte kan läsa är det lätt att bli bedragen eller vilseledd. Att lära människor läsa är att erbjuda frihet och möjlighet att utveckla självständigt tänkande. Att lära en kvinna läsa är att så ett frö av frigörelse från betryck och utnyttjande. Läskunnighet är livsviktig för både kvinnor och män, barn och vuxna. Vår kyrka har varit aktiv på den punkten, både i hemlandet och utomlands. Innan skolväsendet tog över lärde klockare och präster folket i byarna läsa, missionärerna folket ute på savannerna.
Jag väntar på att småningom få fira lyssnandets dag. Förutom läskonsten är konsten att lyssna livsviktig. Inte bara att höra, utan att lyssna till det som sägs. Just nu är världen i brand även om det inte är värre än vanligt, säger de som vet.
Jag tror att om vi kunde lyssna till varandra lite bättre kunde en och annan katastrof undvikas, både i hemmamiljö och ute i stora världen. Att läsa den andres tankar är inte lätt, hur läskunniga vi än är. Att lyssna till vad den andre säger är inte heller lätt. För vi vet ju vad som sägs, vi har hört det förr. Tror vi. Här kan vi i kyrkan bli bättre. Att lyssna på vad de andra säger. Läsa kan vi, skrifterna har vi. En övning i lyhördhetens konst är nästa steg.