Redan som barn fick jag höra att jag var duktig när jag presterade något som var värt beröm. Jag har också använt det ordet då jag berömt någon, ofta ett barn.För mig har ordet alltså positiva associationer.
Den första gången jag hörde kritik mot ordet var genom min dotter som studerar pedagogik. Man ska inte jämföra barn med varandra genom att kalla någon duktig medan andra inte får beröm. Det argumentet är lätt att köpa.
Men ifall man berömmer barnet för att det gjort framsteg jämfört med sina egna prestationer? Är det inte duktigt då? Även om barnet inte hör till de bäst presterande i gruppen.
Nyligen var jag involverad i en diskussion om huruvida duktig alltid är kopplat till en prestation. Jag var ensam i min tolkning att så inte är fallet. Men jag fann inget gott exempel som stöd. Varken engelskan eller finskan har motsvarande ord. Man kan vara ”good” eller ”reipas” utan att prestera.
Om ordet duktig verkligen är kopplat till en prestation är det ur ett kristet perspektiv ett fult ord. Den som tagit emot Jesus är accepterad av Gud villkorslöst, utan krav på prestation. Genom att använda ordet ökar vi de prestationskrav vi människor lägger på varandra.
Därför ska jag härefter försöka begränsa min använding av ordet duktig till att berömma hunden då den lyder min befallning.
Men det kommer inte att bli lätt. Så inrotat är det.