Den gamla goda tiden? Även om nattklubbseran är en halv livstid för en fyrtioåring är den ändå bara en parentes.
För mig är den gamla goda tiden i Lutherkyrkan en gubbe som talar länge om något obegripligt medan jag ligger utsträckt på de hårda bänkarna lutande mot mammas famn. Jag studerar taket, läktaren och det runda fönstret ovanför altaret. Men gubben bara pratar på. Om jag inte visste bättre kunde jag tro att han talar än idag.
Till den gamla goda tiden hör julfesterna samt barn-och ungdomssamlingarna i Nedre salen. Dit gick man vanligtvis in genom portgången från Fredriksgatan.
Till Nedre salen hörde också tant Signe. Hon höll söndagsskola för oss barn. Hon var en av orsakerna till min troligen enda tia på folkskolbetyget, i religion i första klassen. Naturligtvis fick jag som sjuåring frågan om jag skulle bli präst.
Än i dag tänker jag ibland på tant Signe. Jag minns det inte själv, men mina minnesgoda föräldrar brukar påminna mig om att jag deklarerade för henne att jag ska berätta för andra om Jesus när jag blir stor. Tant Signe dog innan jag blev stor. När jag tänker på henne undrar jag om jag blivit stor ännu.
Även om det bara handlar om en byggnad gläds jag över att Lutherkyrkan, min barndoms kyrka ska bli kyrka igen. Som på den gamla goda tiden.