Jag är tacksam över att jag hann med tåget i morse fastän jag startade fyra minuter för sent. (Två minuter går ännu, men fyra betyder språngmarsch.)
För att fortsätta på fordonslinjen så är jag också tacksam över att bilen fortfarande puttrar på fastän jag märkte att oljan troligen inte blivit bytt sedan år 2012. (Det är under arbete, jag lovar.)
Jag är tacksam för att dagarna blir ljusare och för att kylan så småningom verkar ge med sig, och för solskenet som värmer både mig och tomatplantorna på fönsterbrädan.
Jag är tacksam över småpratet med vännerna och inplanerade tjejkvällar och konsertbesök. Över den goda arbetsgemenskapen jag har turen att vara en del av och för de härliga arbetskollegerna. För att inte tala om de trevliga kaffepauserna.
Jag är tacksam över att jag kan drömma, om både små och större mål. Och tacksam över vetskapen att de faktiskt kan bli verklighet.
Slutligen är jag också väldigt tacksam för det senaste fyndet från en secondhand-butik. Klänningen passar nästan, och nu har jag möjlighet att öva upp mina symaskinsfärdigheter som rostat.
Jag tror det blev fler än fem saker. Bra så.