Behöver en soffa vara vacker? Behöver den passa stilmässigt ihop med resten av vardagsrummet? Ja, hävdar säkert varje inredningsbloggare med självaktning.
Men varje period när jag kritiskt betraktat min soffa slutar ändå med att vi fortsätter att samexistera, soffan och jag. Och jag tänker att min otrendiga soffa kan vara en medveten handling, ett ställningstagande för rätten att strunta i att hemmet inte nödvändigtvis platsar i ett inredningsreportage. Att inse att den otidsenliga soffan inte stör hemmets invånare tillräckligt mycket för att det ska vara värt besväret att byta ut den.
Nästa gång jag får för mig att läsa inredningsbloggar ska jag försöka komma ihåg att det är ett hem jag bor i och inte en representatonslägenhet och avleda mig genom att vila blicken på det hörn som för stunden känns mest representativt.