När jag slogs i bussen

30.04.2014
Varje år när det drar ihop sig till första maj börjar jag skämmas så smått. För då minns jag på nytt det som hände en valborgsmässoafton när jag hade chansen att utöva flera kristna dygder och missade grovt åtminstone vad saktmod, vänlighet och att vända andra kinden till beträffar.

Vi skulle på fest, hela familjen. Barnen var glada och skvattrande, föräldrarna vårprydliga och studentmössbeprydda. På Kajsaniemigatan steg vi på en blå buss. Fyraåringen satte sig längst fram och underhöll storasyster och storebror med glatt pladder. Några rader bakom oss var det en man som reagerade. Först kom det vanliga ilskna muttret om vilket språk som ska talas i det här landet och var svenskar hör hemma, sedan allt mera högljudda hånfullheter varje gång fyraåringen sade något. Det var ju inget nytt i situationen, tvärtom: rena rama déja-vun från min barndoms spårvagnsresor i Åbo och dagliga tågresor till jobbet. Men av någon orsak var min ”låtsas som om det regnar”-gen inte aktiverad. På Runebergsgatan kokade jag över.

Jag reste mig, gick fram till bänken där mannen satt och sa med en stämma som darrade genom hela bussen: ”Ge dig på en vuxen om du måste, men du hånar inte ett barn för att han talar sitt modersmål!” Och så slog jag honom. En rejäl ”flidare” rakt över flinten. Strax därefter var vi framme, och troppade ut ur den mycket tysta bussen. Jag var skakad, familjen generad, fyraåringen förvirrad. Han hade inte uppfattat att mannen talat till honom.

Framme på festen berättade jag vad jag hade gjort, jag var fortfarande så uppfylld av det. Reaktionerna? Jag blev ryggdunkad som en hjälte av både finsk- och svenskspråkiga. ”Bra att nån säger ifrån nån gång!” ”Vända andra kinden till i all ära, men sitt barns andra kind kan man inte hålla fram.” ”Dina barn kommer att vara stolta en vacker dag när de minns det här!” Om det hade gällt någon annan skulle jag antagligen också ha ryggdunkat. Men nu hjälpte det inte vad de sa. Jag visste att den rätta löpsedeln till det som hänt inte skulle ha lytt ”Modig mor slåss för de små”. Snarare ”Välsituerad kvinna slår redan slagen”, eller på sin höjd ”Församlingsaktiv förman förödmjukar förfriskad fårskalle”. Det fanns ingen tillfredsställelse i att för en gångs skull inte ha låtsats som ingenting. Vreden som släppts ut i form av våld minskade inte på trycket. Den berusade mannen fick knappast heller en aha-upplevelse vid sidan av en eventuell bula. I medpassagerarnas blickar såg jag bilden av en beklagansvärt onykter småbarnsmor – någon annan förklaring till kodbrytande beteende finns knappast i det finländska universet.

Och de stolta barnen? När det blev dags att åka hem ställde sig en liten delegation framför min man: ”Isä, voidaanhan me mennä taksilla kotiin, voidaanhan?!” (Pappa, vi kan väl ta taxi hem …?)

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41

protest. För vissa är Uppenbarelseboken kanske Bibelns mest motbjudande bok. Andra får något lystet i blicken då de pratar om odjurets märke och de yttersta tiderna. Forskaren Mikael Tellbe tror att Uppenbarelseboken egentligen är en bok av tröst, som manar till protest – mot materialism, rasism och konsumism. 1.1.2025 kl. 08:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28