Inte bara tycker vi pinsamt nog ofta om våra fördomar, vi dras också till det som ger vatten på vår kvarn. Fenomenet är mycket tacksamt för de snabba medierna, trots att antal klick inte har något med kvalitet att göra. Undersökningar visar också att människor undviker att läsa sådant som rör sig för långt bort från det de tror och vill veta. Slutsatsen är att journalister ibland både medvetet och omedvetet skriver om det som folk vill läsa i stället för om saker som utmanar deras tankevärld. Vi matar hellre våra fördomar än utmanar dem.
Jag tänker ofta att det är en väldig tur att jag och min man tycker så mycket om varandra – för tycker lika, det gör vi så sällan. Jag var nitton år när vi blev ett par och långt ifrån färdigorienterad på diverse åsiktskartor. Att inte tycka lika är inte alltid lätt. Men ganska ofta hälsosamt. Och att vara tillsammans fast man tycker olika är en förmån.
I min drömvärld har varje person med en stark åsikt åtminstone en person med avvikande åsikt i sin umgängeskrets. Jag förstår och skriver under en del av argumenten för undervisning i den religion man hör till. Men går den att genomföra på något annat sätt än att barn och unga vecka efter vecka både fysiskt och mentalt distanserar sig från varandra?