Spelledaren släpper ner den svarta oblaten mellan två moderna korsriddare som håller sina stavar i fel ända. Bägge försöker få tag på oblaten genom att slå mot den med stavarna. Spelledaren backar förståndigt nog ur vägen.
På basen av publikens jubel är det en god riddare som får tag i oblaten. Han sänder den vidare till en annan som har samma röda färg på sin skjorta. Han slår oblaten mot altarringen och jublet tystnar då en grönklädd riddare får tag på oblaten. Han måste vara ond. Någon i publiken är det också eftersom de hörs åberopa den onde. Den onde riddaren slår till oblaten och den flyger iväg mot den röda portväktaren. Han fångar oblaten och publiken applåderar.
Spelledaren släpper ner oblaten och så är riddarna i full gång igen. De goda kommer nu i sin tur mot de ondas port. En ond riddare sätter krokben för en god så att han faller. När spelledaren blåser i sin visselpipa bytes publikens protester mot jubel. Dörren till biktstolen öppnas och den onde spelaren sätter sig ensam på biktbänken. Men prästen syns till så han får ingen avlösning för sina synder.
Spelet fortsätter med en ond riddare färre än de goda. Då en röd riddare slår in oblaten i fisknätet bakom den gröna portväktaren ställer sig publiken upp, tackar och prisar Gud med upplyfta händer. Apostlagärningarna 1-0.