”I vilt tillstånd är djuret tvunget att fördela sin uppmärksamhet på olika aktiviteter. Därför är det oförmöget att sjunka ner i kontemplation, både när det äter och kopulerar. Djuret kan inte kontemplera som närmaste motpart, eftersom det samtidigt måste bearbeta bakgrunden.”
Vi tvingas gå på bredden i stället för på djupet. Få är de tankar vi hinner tänka till slut, för ständigt finns där en ny impuls som pockar på vår uppmärksamhet. Helst ska vi definiera oss själva också, i det oändliga flödet.
Själv kommer jag på mig själv med att längta efter den där ena timmen på gymmet då smarttelefonen ligger inlåst i omklädningsrummets skåp och den stund på kvällen då jag lite trevande förmår stänga av wifin på min Samsung.
Korta stunder avskurna från den digitala omvärlden räcker kanske inte för att lämna det ängsliga vilddjuret bakom oss men kan hjälpa oss att hålla säkerhetsavstånd till den mentala infarkt, den överhettning, Byung-Chul Hans varnar för.