Hopp är makt!

30.01.2014
Så står det på disktrasan jag får i julklapp. Stora svarta bokstäver mot svampig och vit bakgrund. Jag håller i den som det skulle ha varit Gud Fader själv som tryckt den med sina stora breda händer och rummet fylls av ett sällsynt himmelskt sken och skulle inte barnens ljudnivå vara som en startande Concorde skulle man nog höra änglarna spela tamburin. Det var så otippat. En existentiell upplevelse mellan plastaskar och krullade snören. En Guds påminnelse och ledning fem före glögg. Utan att jag ens hade beställt den. Jag menar, jag har ju alltid en innestående beställning på skyltar, pilar och tips på riktning liggande på Hennes gigantiska skrivbord men just då och där tittade jag inte längre än till nästa paket och Mercedespraliner.

Hoppet är det sista som överger människan, brukar man säga. Jag vet inte vad som är det sista men jag vet att man alldeles bra kan gå omkring hopplös. Att man kan trampa vatten utan att ens kika mot strand eller sten. Att man kan svälja oändliga mängder saltvatten men ändå flyta.


Alla käcka mindfullnesscitat mot solnedgång som vi har på våra kylskåpsmagneter hjälper kanske om man bara tagit ett litet steg ut i deppighetens dike men på brunnens botten hjälper inget hurtigt, tvärtom.

”Vad kan man göra när man inget kan göra?”var en andakt som stannat i mitt hjärta för evigt. Det var Kent som talade klokt i Karis kyrka och jag satt berörd i bänken. Det var en andakt som var befriad från ängsliga försök att ge svar på människans lidande men som genom att visa på det ogenomträngliga mörkret blev till ljus. Andakten har sjungit i mig när jag mött tröstlöshet och maktlöshet. När död och sjukdom snuddat vid min axel har jag tänkt: vad kan man göra när man inget kan göra? Man kanske inte kan göra det man tänkt och annars gör men hoppet försvinner för den skull inte. Det blir bara till ett annat hopp. En annan glädje, en annan mening. Så möter erfarenheten vetenskapen som faktiskt visar på att de människorna som är flexibla och villiga till förändring klarar motgångar bäst.

”Kristendomen har ingen förklaring till det onda, det bara finns där som något som inte borde finnas. Det kristendomen erbjuder är ett sätt att hantera det onda. Inte ett sätt att förklara, bara ett sätt att uthärda. Det är tacksamheten, den hårda tacksamheten, den ursinniga tacksamheten som man slänger i ansiktet på ondskan.” skriver Patrik Hagman insiktsfullt på bloggen som handlat om hans sons svåra sjukdom och sorgliga död och jag håller en tyst minut i Facebooks kapell. Hopplösheten är ondskans hålögda kusin men kan man bara få kontakt till en gnutta tacksamhet så tänds ofta hoppet, hoppet som har makten över mörkret. Gåvan att vara hoppfull och tacksam är det jag önskar mig mest av allt till nästa jul även om årets disktrasa inte var helt fel den heller.

Maria Sundblom Lindberg

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

JULHÄLSNING. Plötsligt bara hände det. Jag hade kommit in på domkapitelsgården här i Borgå. Jag hade bråttom med en arbetsuppgift och det hade börjat skymma. Den korta biten av stenläggning på gården hade blivit glashal. Jag snubblade och föll raklång med ansiktet mot marken. Det blev svart. 21.12.2024 kl. 16:41

protest. För vissa är Uppenbarelseboken kanske Bibelns mest motbjudande bok. Andra får något lystet i blicken då de pratar om odjurets märke och de yttersta tiderna. Forskaren Mikael Tellbe tror att Uppenbarelseboken egentligen är en bok av tröst, som manar till protest – mot materialism, rasism och konsumism. 1.1.2025 kl. 08:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28