Glädjande nog bekräftar enkäten någonting jag redan börjat betvivla, det vill säga att det fortfarande finns ett engagemang för Svenskfinland. Och det med råge, för folk har med liv och lust fyllt i blanketten, och placerat ut sina hjärtan på olika orter. Den överväldigande entusiasmen visar att det fortfarande klappar ett stort och varmt hjärta för den finlandssvenska gemenskapen.
Men hur är det med ”mitt livs församlingar”? Hur skulle resultatet av en sådan enkät se ut? Tanken infinner sig osökt då jag läser ”Med sikte på framtiden – Borgå stift 90 år”, en nyutkommen bok utgiven med anledning av stiftsjubileet, med texter kring stiftets historia, nuläge och framtid. Den bygger på en serie föredrag som hölls vid Teologiska fakulteten i Åbo vintern 2013. Åtta föredrag, av sju män och en kvinna.
Mansdominansen kommer sig delvis av att föredragshållarna till stor del bestod av våra svenska biskopar, tre tidigare och den nuvarande. Men ändå förvånar det gubbiga anslaget. Och framför allt att tonen genomgående är så trött och uppgiven. Som om herrarna inte ens själva riktigt orkar tro på att vårt svenska stift har en framtid.
Alla de bekanta hotbilderna radas upp: medlemsflykt, övertung och dyr personalstruktur, stelbent byråkrati, hotande kommun- och vårdreformer, ökad individualism, minskad förståelse för svenska särlösningar och -behov och så vidare. Man tappar minsann tron med mindre.
Men var är geisten och framtidstron, visionerna och framtidsrecepten? Och inte minst glimten i ögat? Kampen om det svenska stiftet var hård när det begav sig, 1923. Kyrkan själv var ju inte alls med på noterna, och det var politikerna, det vill säga riksdagen, som tvingade stiftet på kyrkan. Även i riksdagen var det väldigt jämnt, och vi hade alltså lika väl kunnat lämnas utan vår svenska särlösning. Men sedan dess har stiftet varit en omistlig del av det svenska Finland och dess nät av identitetsstärkande institutioner. Dessutom en av de i särklass viktigaste.
Men nu, då molnen verkligen hopar sig allt mörkare kring vårt svenska stift? Var är den beslutsamhet och framtidstro som präglade pionjärerna på 1920-talet? Kampanjen Mitt livs adresser har visat att det fortfarande finns ett starkt engagemang för det som binder oss samman. Men det kräver att vi själva tror på det. Och vem ska orka tro om inte ens våra ledande företrädare inom kyrkan?
Mitt livs adresser visar också att det aldrig är fel att kunna skratta och att kämpa med humorn som vapen. Kanske värt att tänka på, också i de allvarsamma kyrkbänkarna.
Mitt livs församlingar
10.01.2014
Mitt livs adresser. Somliga av er har säkert fyllt i den. Den skojiga webbenkät som de finlandssvenska dagstidningarna i samarbete med Svensk Presstjänst lanserat, och vars resultat nyligen presenterats. Inte så väldans seriös – men just därför lätt att fylla i. Med en välgörande glimt i ögat.
Thomas Rosenberg
Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström.
5.7.2024 kl. 11:32
Kyrkans samtalstjänsts svenska telefonjour är öppen varje kväll klockan 20–23
KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55
"I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt.
1.7.2024 kl. 16:32
De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför.
28.6.2024 kl. 15:17
Anita Höglund är borta
Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44
Prästvigningarna i Sankt Petersburg: Sley och Kansanlähetys svarar
INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50
Upptäckte en gemenskap på Lekholmen där alla får vara sig själva
lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win".
29.5.2024 kl. 20:32
Voice-Chrisu börjar sköta UK och unga vuxna vid Kyrkostyrelsen
ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00
Kyrkobesvär inlämnat om kyrkoherdevalet i Petrus församling
BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13
”Du behöver inte bära din tro”
ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism.
6.6.2024 kl. 08:00
Frågan ”varför drabbas jag igen” är nära
Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon.
5.6.2024 kl. 10:18
Kyrkan börjar se över församlingsnätverket
KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00
Trots klimatkrisen finns det hopp – i handling, och i att viska ett tack
KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller.
4.6.2024 kl. 09:46
”Vi ville lämna frågan och gå framåt”
SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28
"Vi talar med Laptev, men ingenting händer"
INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00
Mest läst
- De reformerade konfirmandarbetet – "Skulle aldrig byta tillbaka"
- Hon har älskat och förlorat tre män: "Jag har varit arg på Gud, men idag är jag tacksam"
- Anita Höglund är borta
- Gud är densamme, även de gånger kyrkan och människorna i den gör bort sig och gör fel
- "I Taizé fick vi komma till ett sammanhang där vi verkligen fick uppleva att vi var del av något större"
Harms-Aalto, Ismark, Widén nya i kyrkomötet - präströster fast i posten
KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44
22 seglande röster avgör prästombuden
KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41
Kyrkomötet blev liberalare, många trillade ur
KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Lägg fastekalendern på kylskåpet och dyk in i fastan
fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
"Jag är mera aktiv i församlingen här än i England"
PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet