Delad omvårdnad

Familjens minsting har vuxit förbi alla andra och numera är det jag som får ärva hans kläder. Numera frågar hans mor- och farföräldrar mest efter honom då det behövs rå styrka eller då det uppstår problem med datorn. Eftersom både mor- och farföräldrar flyttat inom det senaste året har rå styrka behövts rätt ofta.

Men mina svärföräldrar som bor i samma stad tittar fortsättningsvis in till oss och vill ta med sig en familjemedlem. Får vi ta hunden? frågar de. Och det får de. I synnerhet om det är mig de frågar.

Vi har ett avtal i bästa samförstånd om delad omvårdnad av hunden. Avtalet fungerar så att svärföräldrarna får ha hunden så mycket de vill. De har vanligtvis haft hunden i veckorna medan vi haft den under veckosluten.

Det här arrangemanget passar mig bra. Då jag har min arbetsplats i hemmet är det lite lugnare att hunden är borta. Den anser nämligen den måste svara då den hör grannens hundar skälla. Den är en vaktande hund och alla som kommer hem till oss får vara beredda på en rejäl utskällning.

Men nu har också hundens liv förändrats. Då svärföräldrarna flyttat från hus till en lägenhet har den plötsligt blivit mera urban. Men den tycks anpassa sig till den nya situationen.

Avtalet om delad omvårdnad verkar fortfarande vara i kraft.