Vågar vi bli utmanande?

28.11.2013

Jag brukar ibland försöka stärka min samhällsmedvetenhet och min engelska genom att köpa en pocketbok. I bokhandelns avdelning för samhälle och ekonomi finns två kategorier av böcker. Den första består av okritiska lovsånger till kapitalismen och den fria marknaden. Författarna berättar om hur de framgångsrika lyckas bli ännu mer framgångsrika och hur de rika blir ännu rikare.

Den andra kategorin utgörs av böcker som kritiskt granskar storkapitalet, ifrågasätter tron på tillväxtens välsignelser, och avslöjar skurkkapitalismens konspirationer: ”The Price of Inequality”, ”The End of Growth”. Till den här kategorin hör också böcker som lyfter fram hälsorisker i maten vi äter, avslöjar grymheter i djurhushållningen eller uppmärksammar den hänsynslösa användningen av naturresurserna.

Eftersom jag tror mer på gröna värden och global solidaritet än på fri konkurrens köper jag naturligtvis böcker av den senare kategorin. Min ambition är att vidga mina vyer, men egentligen kan man ju fråga sig om det inte lika mycket handlar om att förstärka de värderingar som jag redan bär på. Det samma gäller för den som plockar med sig framgångssagorna från den förstnämnda kategorin.

Genom att undvika att konfronteras med dem som tänker och tror annorlunda kan vi ostört undvika att förändras. Det här sker också i kyrkan. Om vi enbart söker oss till sammanhang där vi får våra uppfattningar bekräftade blir vi aldrig utmanade. Då har någonting väsentligt i evangeliet slarvats bort. Jesus upprättade, botade och förmedlade förlåtelse, men han strök inte folk medhårs. Han kom med omskakande uppmaningar till omvändelse och helhjärtat engagemang, och kallade människor från räddhågsen passivitet till frimodig medmänsklighet. Han uppmanade inte lärjungarna att stänga in sig i trygga fållor, utan sade sig vara grinden genom vilken fåren skulle gå både in och ut.

Jag menar inte att allting är relativt, eller att alla har lika rätt. Jag vägrar att tro på den fria marknadens och tillväxtens välsignelser, och jag vill fortsätta att frimodigt berätta om vad den kristna tron betyder för mig och för vår värld. Men jag är övertygad om att min tro och mina värderingar kan växa och fördjupas bara om jag också vågar lyssna på dem som har andra perspektiv på livet. Jag tror att vi som kristna är kallade att gå över gränser och lära oss samtala, arbeta, be och fira nattvard också med de ”får” som bor i andra hagar än vår egen.

Björn Vikström