Tro och tillit

21.11.2013
”Jag hörde att du slutat i kyrkan”, säger en halvbekant bakom mig i den trötta och glåmiga kön i den ännu tristare butiken. ”Inte alls”, svarar jag, ”Jag har slutat i församlingen men i stället börjat i kyrkan.”
Hon ser frågande ut och jag är själv lite förvånad. Varifrån kom den tanken? Men i mitt bröst tänds ett efterlängtat utropstecken. Tecken som tecken … har ju väntat på vägledning, råd och just tecken i många år men tydligen tittat åt fel håll. Till slut lägger man ner sina uppsträckta armar och smular hoppet under sprucken häl. Om solen skulle slockna skulle det ta åtta minuter innan allt på jorden börjar dö, berättar ivrig provläsande tolvåring för mig senare på kvällen. Inte fullt så snabbt gick det mellan det att församlingen gav upp inför alla interna stridigheter och att jag själv slocknade, men långsamt, långsamt så kallnade ändå även kallet. Relationen mellan mig och Gud var inte hotad men den sprakande brasan som trots den halvdåliga veden brunnit vilt och starkt för kyrkan och församlingen i snart 20 år, den finns inte mer. Inte minsta lilla gnista eller hoppfull flämtning. Bara en askhög kvar av nyfikenheten, glädjen, samhörigheten, uppdraget. Hur prästar man då?

Svårt på arbetsplatsen är alltid svårt men när det blir svårt i kyrkan är det svårast. Att bli av med tron som församlingsarbetare är samma sak som att bli av med armarna för en snickare. Man måste antingen försöka att lära sig att spika med fötterna eller så blir man i stället telefonförsäljare. Men telefonförsäljare? Jag var 35 år, hade två barn och ett dagsjobb när jag läste till präst på nätterna. Få förstod och många undrade, men jag bara måste. Jag hade längtat i femton år men aldrig vågat säga det högt, men samtidigt som jag bad om ordination kom kraften. Tio år senare finns det så lite kvar av både geisten och mig. Damen bakom står nu bredvid och plockar in köttfärsen, potatisen och inredningstidningen i sin gula kasse medan jag letar efter mina handskar. ”Vad menar du med slutat i församlingen men börjat i kyrkan?” envisas hon samtidigt som hon går mot dörren. Kristen kyrka behöver ingen tupp på taket för att vara kyrka men däremot måste människorna under takmålningarna få vara sig själva och ändå bli älskade. I sann kyrka utnyttjas inte svaghet medan styrka gärna applåderas. Det är en idealistisk arbetsplats där man tillsammans vill göra världen till en lite bättre plats. Ett don där ärlighet går före makt och mod före feghet. Men det säger jag förstås inte till henne som vet hur man knyter en halsduk elegant. Frågan är för svår och för stor men dit jag nu går på morgnarna, där finns inga krucifix eller ritual och det är märkligt högt till tak fast det är i en källare. Och gänget … gänget i källaren lever faktiskt evangeliet fast väldigt få är inskrivna i klubben. Under många år blev jag konsekvent misstänkliggjord för att ”läcka” om våra svåra missförhållanden, jag blev hotad med polisanmälan och domstol för saker som varken var kriminella eller som jag var skyldig till och fast jag visste att det är att spela bråkstakarna i händerna så tystnade jag. Men det är slut med det. Jag har förlorat min tro på kyrkan som en trygg arbetsplats, jag har avstått från mitt jobb men min berättelse kan ingen längre ta ifrån mig.
Maria Sundblom Lindberg

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00