I medier och i böcker letar jag efter uppmuntran: någon som ska säga att det finns en plats för säg kristen tro i någon sorts offentligt rum. Jag samlar på sådant: att Karl Ove Knausgård skriver om det olikhetsfientliga samhället där idealmänniskan ser som sin främsta uppgift att inte undertrycka några religioner eller kulturer genom att ge sin egen kultur eller religion företräde. Att det finns något aggressivt i självutplåningen.
Ja, är det inte just det jag känner av? Är det inte just precis det som gör att jag ständigt drar paralleller till min finlandssvenskhet: en känsla av att bli utsatt för aggression? Visserligen en intellektuell, uttråkad, ironisk aggression, men ändå.
En ledarskribent vill ha svar: varför tro på något som det inte finns några som helst bevis för?
Just då känner jag en sådan gemenskap med alla som under årtusenden knäböjt inför sin Gud: slavar, fria män, fattiga, rika. Vi är så många, så många, trots allt. Vi känner av något som inte är mätbart. Vi knäböjer för att vi bara vet.
För att vi bara vet
05.09.2013
Något har hänt.
Under den senare tiden har jag börjat betrakta min kristna identitet som jag betraktar min finlandssvenska identitet: som något att hålla fast vid i motvind, som något att försvara, något att stundvis känna förlägenhet över och framför allt något som alltmer blir privat. En identitet som jag inte inbillar mig att ska gå att förklara eller ens försvara men som jag (alltmer resolut) har föresatt mig att inte ge upp.
Under den senare tiden har jag börjat betrakta min kristna identitet som jag betraktar min finlandssvenska identitet: som något att hålla fast vid i motvind, som något att försvara, något att stundvis känna förlägenhet över och framför allt något som alltmer blir privat. En identitet som jag inte inbillar mig att ska gå att förklara eller ens försvara men som jag (alltmer resolut) har föresatt mig att inte ge upp.
Sofia Torvalds
"Han orkar och hinner också fundera på vilka våra älsklingsfärger är"
betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09
Omstridda missioner behåller sin status - ärkebiskopen röstade mot
BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25
”Tillsammans” – ett ledord genom sorgen
FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45
Extrainsatt möte om Kyrkhelg Nord – "Vi står bakom programmet"
KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56
"Jag tror många upplever ungdomsarbetet som ganska kämpigt"
UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01
De ger ut varsin självutlämnande bok om att navigera livets tunga sidor
BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen.
1.9.2024 kl. 19:06
”De sista ska bli de första”
fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36
Här suddas gränser mellan titlar och andliga uttryck ut – runt kaffebordet ryms alla
kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43
Alla är välkomna när retreatgården Snoan firar 50 år med en festival för stillhet
festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström.
28.8.2024 kl. 16:17
"Vi kunde ha valt en annan väg"
SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36
”Vi ville inte ha en maktkamp”
konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57
En grupp lämnar Puls-gemenskapen i Petrus och bygger eget
SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33
Varför drabbar det här mig?
SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00
Kyrkpressen har fått en ny blogg: Andetag – Svenskfinlands diakoniarbetare
diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09
David Sandström: "Den slutna rörelsen blev mitt liv"
LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström.
14.8.2024 kl. 08:00
Sophie, 14: ”Jag är inte så religiös, men lägret har varit fantastiskt!”
konfirmation. I Borgå går 85 procent av årsklassen i Domkyrkoförsamlingens konfirmandundervisning, och Borgå "exporterar" hjälpledare. Men för allt flera konfirmander är kyrkans termer nya och främmande. Som Guds Lamm eller Kristus Frälsaren, säger lägerprästen Elefteria Apostolidou.
29.7.2022 kl. 16:00
Men vad har kyrkan ett årtionde efter konfirmationen för unga vuxna?
unga vuxna. Rebecka Stråhlman jobbar med den åldersgrupp som allra mest skriver ut sig ur kyrkan, något årtionde efter skriban. 1.8.2022 kl. 16:34
Om hjälparen inte orkar hjälpa längre
SEKUNDÄR TRAUMATISERING. Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har dedrabbats av sekundär traumatisering.
24.7.2022 kl. 19:03
"Jag har alltid fascinerats av den där andra rövaren på korset bredvid Jesus"
ANDETAG. Språket har en helt central betydelse i Mao Lindholms tillvaro.
– Djupt allvar och smågalen humor tvinnar ihop sig till ord och meningar, ibland nästan obegripliga även för mig själv, säger Mao som bloggar på Kyrkpressens sajt.
24.7.2022 kl. 19:13
Sara Torvalds: ”Efter 2000 år är vi fortfarande samma människor”
profilen. Det finns mycket att lära sig av ekumeniken. Men Sara Torvalds som är ordförande för Ekumeniska rådets finlandssvenska arbete gillar som katolik sin egen kyrkas kontinuitet och tradition. 22.7.2022 kl. 15:00
I samarbete med Kyrkans central för det svenska arbetet